Hur skulle du göra om du hade en mjukvara som liknade Skype och du ville synas? Eftersom "alla" känner till Skype är det svårt att göra sig hörd i mediabruset. Gizmo project, ett open source projekt som gör ett program som i mångt och mycket liknar Skype, men som använder sig av öppen standard istället för hemligheter (som Skype) har i alla fall hittat på att man skall kunna ringa direkt från webben! Man pekar sin webbläsare till http://gizmocall.com/<numret man vill ringa till>. Är det första gången man gör detta får man först ladda hem en plug-in. Därefter behöver man inte göra något mer än att trycka på "Call" knappen. Prova! Dessutom kan man som innehavare av en web-plats som denna lägga en länk som när folk trycker på den, gör att de ringer upp dig! Att ringa till en vanlig telefon är gratis i upp till 5 minuter per dag om man inte är registrerad Gizmo användare. Är man det kan man istället ringa upp till 10 minuter fritt per dag. Därefter är kostnaden ungefär densamma som om man använder Skype. Samtal dator till dator är naturligtvis gratis på samma sätt som med Skype.

Varför inte ta och prova nu?

Just nu är vår katt, Isis, mycket billig. Vill du ha henne? Trots att vi kastrerade henne förra året går hon nämligen omkring och skriker hela dagarna och har så gjort de senaste 1,5 veckorna. Hon avpatrullerar hela huset, ställer sig i fönstren och skriker, går ett varv till osv i all oändlighet tills hon efter ca 5-8 timmar somnar utmattad. Detta tillstånd varar dock bara ett par timmar, och sedan är hon igång igen. Att, som veterinären rekommenderade, köpa en dyr anordning som anslutes till ett eluttag och avger feroner (katt-hormoner) hjälpte inte heller. Hjälp! Ta henne härifrån!

I lördags gick vi en långpromenad utefter göta kanal och fick då syn på de här ungarna som fått till en hockeyrink på kanalen. Vi såg även några personer på långfärdsskridskor som såg ut att ha det fint. Skulle vara kul att prova på långfärdsskridskor någon gång. Solen sken och det var härligt att äta och dricka vårt medhavda fika.

Denna bild är tagen i bra ljus och med högsta upplösningen

Mitt röriga skrivbord på jobbet.

Igår, när jag som vanligt kollade vad Merlin, elektronikbutiken på Kastrups flygplats, hade att erbjuda, såg jag att de för första gången på många år inte hade några handdatorer till försäljning! Eftersom Merlin är en god indikator på vad som är gångbart och inte, så kan jag inte tolka detta annat än att handdatorns (PDAns) tid nu är förbi. Som av en händelse sammanfaller detta med att Apple lanserar sin iPhone, en produkt som man har spekulerat i pressen om länge. iPhone kan sägas vara en sammansmältning av mobiltelefon, video-iPod och internetuppkopplad dator (inklusive PDA). Alla tidigare försök av Nokia, Sony-Ericsson m fl att göra något liknande ter sig amatörmässiga i jämförelse med Apples produkt. Förmodligen är detta vad marknaden vill ha: En enda pryl att bära med sig överallt, som löser de flesta uppgifterna. Alltså har handdatorn som enskild pryl spelat ut sin roll. Så mycket större anledning för mig då att ta tag i mitt PDA-muséum!

I inlägget här under om bröllopsresan har jag testat en ny plugin till WordPress som heter som rubriken. Med denna plugin kan man lägga upp en lite mindre bild, som när man klicka på den, expanderar och blir större, och detta utan att man lämnar sidan man är på. Prova får du se – klicka på bilden på mig och Martha!

Då äntligen har vi internetanslutning igen hemma, och jag kan blogga som vanligt. Vi har ju varit på bröllopsresa i Thailand och har massor att berätta om och visa. När det gäller bilderna kommer jag att lägga ut dem så snart som möjligt på webben (http://hultman-puke.com/gallery), men själva berättelsen är för lång för att skriva om här. Vi får ta det när vi träffas. Men i korthet såg vår bröllopsresa ut så här:

Dag 1-3 var vi i Bangkok och tittade på tempel och upplevde atmosfären i detta mycket annorlunda, och trevliga, land. Vi bodde på ett litet guest-house som hette "Thai Cozy House" nära Kao san road, en gata där många back-packers bor. Guesthouset var OK med tanke på priset och läget (men saknade fönster). Templen var fantastiska men efter ett tag blir man trött på allt överdåd.

Följande sex dagar var vi på en ö som heter Ko Samui som vi hade läst skulle ha kritvita stränder och azurblått vatten. Visst, men litet fri tolkning går det nog att beskriva det så, men vattnet var tyvärr inte så klart som jag hade hoppats. Dessutom regnade det en del i den här delen av Thailand. Men vi bodde på ett fantasktiskt bra ställe – Akwa House – med bara fem rum, inredda i pop-art stil, och det fanns massor av bra restauranter och havet var skönt att bada i. En dag åkte vi över till grann-ön Ko Pagnan, där vattnet var så klart att det var roligt att snorkla och titta på alla fiskarna och korallerna. För övrigt tog vi oss runt på Ko Samui och tittade på fler Budhor och flera vattenfall bl a. Därefter begav vi oss till

Chiang Mai, i norra Thailand, och Thailands andra största stad, där vi bland annat var en dag på en jätte-stor blomsterutställning (med många fina orkidéer bl a), gjorde en vandring i djungeln på två dagar (med övernattning i en bergsby) och gick matlagningskurs (se bilden). Vidare hann vi titta på hur man hantverksmässigt tillverkar parasoller och lack-varor, gå på marknad, äta mycket och gott och träffa trevliga kompisar från Holland och Tyskland, bl a. Kan nämnas att vi i Chiang Mai bodde på ett ställe som hette Julie Guesthouse för det trevliga priset av 60 kr per rum och natt, alltså 25 kr billigare per natt än vad vi betalade för kattens pensionat. Trots det låga priset var det helt OK och mycket charmigt.

De sista tre dagarna spenderade vi återigen i Bangkok, denna gång med shopping som huvudsyssla. Vi hann också att åka long-tail båt och att träffa vår gemensamma vän Tim och hans fru Mem.

Efter tre härliga veckor är vi nu tillbaks, men orkar inte åka bort som vi brukar över julen, utan kommer att fira den hemma.

Sedan vi kom hem från vår härliga bröllopsresa (mer om den kommer senare) har vi tyvärr varit utan Internet hemma. Anledningen är att jag blev trött på Glocalnet och ville byta internetleverantör. Efter mycket trasslande fram och tillbaks bestämde jag mig för Bahnhof. Så långt var allt frid och fröjd. Jag fick ett brev från dem att jag skulle kopplas in den 29/11, och ett brev från Glocalnet att jag skulle kopplas ur från dem samma dag. Great. MEN. Den 29/11 kom och inte fick vi någon uppkoppling till Bahnhof. Den 30/11 ringer jag deras kundtjänst som bara kan konstatera att det stämmer att vi inte har någon uppkoppling och att de skall undersöka varför. Senare på eftermiddagen ringer de tillbaks, efter att ha pratat med ”stadsnätet” dvs Utsikt, och säger att det tyvärr blivit något fel, men att vi skall få uppkoppling ”inom 10 arbetsdagar” och att vi inte behöver betala för denna tid. Great. 10 arbetsdagar skulle betyda 13/12 (Lucia). Dagen innan Lucia ringer jag kundtjänst på Bahnhof igen för att kolla upp läget. De ber att få återkomma morgonen därpå. När de kl 11 inte har återkommit ringer jag igen, och ”vad bra att du ringde, då slapp jag göra det, men nej, tyvärr du får ingen uppkoppling idag, men på fredag den 15/12 skall du bli uppkopplad har stadsnätet lovat”. Idag är det den 15/12 och jag har fått ett e-mail från Bahnhof som säger att jag blir uppkopplad den 20/12!!! Långt ifrån de ”inom 10 arbetsdagar” som lovats och väldigt långt från den ”nästintill utan avbrott” uppkoppling som lovats mellan samarbetande operatörer. Uselt!

Jag kan inte ladda upp alla härliga bilder från bröllopsresan innan vi fått Internet hemma. Plus att det är hemskt rent allmänt att vara utan Internet. Inget jag rekommenderar… Så tyvärr har Martha rätt: ”If it works, don’t break it”…

Nu vet jag hur det känns att gå in i väggen. Bokstavligen. Igår satt jag vid poolen på hotell Sheraton i Palo Alto i Kalifornien tillsammans med kollegorna och behövde gå på toa. Nödig som jag var satte jag full fart åt det håll där jag trodde att toan fanns. Skulle just gå in i en portgång, då, bang!, jag får en snyting mitt i nyllet och innan jag fattar vad som har hänt ramlar jag baklänges och ligger på marken med värkande näsa och överläpp. Det som hade hänt var att det som jag trodde var en portgång/portal i själva verket var en glasruta (som gick från marknivå och upp drygt två meter) som jag med full fart rusade in i. Gissa om jag blev paff? Och gissa om kollegorna blev paffa? Och gissa om hotellpersonalen tyckte att Anders Gollbos skämt om att stämma hotellet blev uppskattat? Inte. Hursomhelst hände inget värre än att jag nu har fläskläpp. Men tänk om rutan gått sönder? Då kunde vad som helst ha hänt. Förhoppningsvis sätter de någon klisterlapp eller något på rutan från och med nu (vilket jag givetvis tipsade dem om) så att inte fler "går in i väggen".