Otroligt men sant, jag provade igår att koppla in det trådlösa bredbandsmodemet som vi fått från Tele2 (ett Huawei E220) till Asus eee PCn. Det var bara att gå in i nätverks-setup, välja ”New network connection”, ”GPRS/3G” och ”Huawei E220” från de olika menyvalen. Döm om min förvåning när även de inställningar som behövs för att koppla upp till just Tele2’s accesspunkt gick att välja i menyerna! Allt var redan förinstallerat på Asusen! Bra jobbat! Nu kan jag alltså surfa mobilt med den lilla rackaren! (Och för dig som har Telia eller Telenor eller 3 så går det säkert lika bra, alla använder ju samma modem från Huawei).

Blogged with Flock

Min senaste leksak heter Asus eee PC och är en pytteliten bärbar PC. Skärmen är på 7 tum, själva PCn är ungefär hälften så stor som en vanlig bärbar PC och vikten är ungefär 900 gram. Trots sin ringa storlek kan den utföra samma sysslor som sina fullvuxna kusiner. Den har alla faciliteter som dessa förutom hårddisk (den använder flash-minne istället) och CD-läsare/brännare (det får man klara sig utan).

Den kommer förinstallerad med en variant av Xandros Linux med "allt man behöver" förinstallerat – t ex Firefox, Thunderbird, Skype, Pidgeon, OpenOffice. Användargränssnittet är från början ett enkelt flikbaserat system, men man kan enkelt byta till KDE (vilket jag gjort). Jag sitter just nu på hotellrummet i Val Thorens och skriver detta blogginlägg på den lilla rackaren. Wifi finns inbyggd så det är bara att ansluta till det trådlösa nätet på hotellet.

Och ja, just det. Den lilla rackaren kostade inte mer 2800 kronor, men då fick jag hämta den från USA…

Befinner oss i Val Thorens, Frankrike på skidresa. Igår var första skiddagen. Det blåste av bara h-e, och vi hann bara två åk innan de stängde ner liftarna. Idag skulle det bli ännu värre hade man sagt, men vi hade tur och det gick att åka redan på förmiddagen. Dock var bara ett fåtal liftar öppna, så det var kö, kö, kö. Efterhand öppnade dock fler och fler liftar och trycket lättade. Dock snöade det hela tiden och det var mycket svårt att se var skidorna träffade marken om man säger… Och snöat har det gjort hela dagen, och det fortsätter att snöa nu på kvällen. Imorgon har man utlovat solsken. Fan trot. Nu låter det kanske som om jag är missnöjd, men så är det inte. För vad är väl härligare än att åka skidor, oavsett väder? Hoppas nu på åtminstone ett par dar med fint väder så att man ser var man åker…
Uppdatering: Vi fick sol. Faktum är att solen sken precis hela dagen och skidåkningen var fantastisk! Minst en decimeter nysnö gjorde att åkningen ibland blev mer av att ta sig ner än att åka snyggt, men på vissa ställen var det pistat och där fick jag till världens flyt.. Hoppas nu att det blir lika fint imorgon.

Drömmer du om en vit jul? Det gör inte jag. Jag upplever en vit jul. Nu. Vi är nämligen i Idre för vårt julfirande och för första gången för oss båda har vi provat på hur det är att fira jul i en husbil. Vår husbil – Pip-Larsson förstås. Och det fungerar över förväntan. När vi kom hit var det rätt många minusgrader, någonstans mellan 10 och 15 tror jag, men Truma-aggregaten har bra kapacitet och pustar ut varmluft i samma takt som karossen förlorar värmen, så slutresultatet blir att man kan hålla den temperatur man vill så länge det inte är för kallt utomhus. Gissningsvis går gränsen runt -20 grader.
Trogna läsare av min blogg, om det nu finns några sådana, vet att Martha och jag har firat jul i fjällen de senaste åren. Ett år har vi varit i Sälen men de andra har vi varit i Åre. Att valet i år föll på Idre beror på att det där finns en camping som ligger i anslutning till backsystemet och att vi ville prova på att campa med Pip-Larsson på vintern. Idre som sådant är rätt trevligt, men tyvärr är inte fler än ca 60% av backarna öppna och bara en av de öppna backarna är svart, så utbudet är lite skralt. Det blir till att öva teknik, vilket inte är fel det heller. Tyvärr inleddes julfirandet med att jag åkte på en rejäl förkylning med mycket hosta, så på julafton fick Martha klara sig ensam i backarna. Julbord åt vi på värdshuset, mycket trevligt. Juldagen och Annandag jul blev det åka av även för mig. Speciellt juldagen var fantastisk med solsken och vindstilla. Idag har det blåst av bara attan plus att det har regnat och varit allmänt skit-väder, så idag har vi ägnat oss åt den ädla konsten att göra så lite som möjligt.
Imorgon blir sista skid-dagen och då är det upp tidigt som gäller för att få ut mesta möjliga av lift-kortet. Att det är kvällsåkning imorgon gör inte saken sämre. Vi tänker avsluta dagen med ett dopp i badhuset som ligger i turistcentret.
Så varför inte göra som oss och fira jul i fjällen nästa år du också?

Blogged with Flock

När allt strular till sig tänker jag ibland på Saltkråkan och farbror Melker som sitter i trädgårn och skriver på sin bok. Han kommer visst aldrig längre än till "denna dag ett liv". Så här är jag idag, på X2000 mot Stockholm. Fick stiga upp ap-tidigt (05.00) för att hinna med 06.38 tåget som jag var bokad på. Trodde jag. Dvs, jag var säker på den saken, men hur jag än letade bland SMS:en så fanns där inget med uppgift om att jag skulle med på detta tåg. Nåväl, jag får ju bokningarna även till GMail, och GMail har jag ju tillgång till i telefonen också. Men nä, inget e-mail där heller. F-n, då får jag väl titta på utskrifterna av bokningarna som jag varit så duktig och tagit ut. Går igenom hela väskan. Ingen utskrift som tyder på att jag skall med detta tåg. Glömde jag skriva ut bokningen? Nåja, sista utvägen: Fram med datorn (på bussen!) och koppla upp mot 3 och sedan logga in på min sida på SJ. Datorn vägrar vakna ur sömnläget. Jag tvångsstänger den och startar igen. Lagom i höjd med Frimis är jag inne. Tror jag. Men datorn stänger av sig själv för att batteriet är slut. F—N! Nåja, jag går ombord på tåget, sätter mig på första bästa plats, kopplar in strömsladden och kommer så småningom in på min sida på SJ. Funktionen "Avboka och sök". Trevligt namn. Inte. Nåja, nu skall jag väl hitta alla mina bokningar. Inte. "Du måste ange ett bokningsnummer". MEN DET ÄR JU DET JAG INTE VET!!! OK, jag får ringa SJ då. "Det nummer du försöker nå har ingen abonnent". Förresten måste jag ju ha mitt kortnummer. Men var f-n är kortet? Inte i plånboken. Inte i fickorna. Kollar två gånger. Blir snart desperat. Är det här en mardröm som jag vägrar att vakna ur?? Hittar kortet – PÅ BAGAGEHYLLAN – där jag också ställt datorn. Har koll. Inte. Ringer Martha. Hon kan numret till SJ. Den stackarn är alldeles sömndrucken men efter ett tag kommer hon på att numret till SJ numera (sen hur många år tillbaks?) börjar på 0771, inte 020. Ringer SJ. Kommer fram med en gång!!! Har turen vänt? Ger tjejen mitt mobilnummer och hon söker efter mina bokningar. Ingen bokning på 06.38 idag! Men jag bokade ju!! Nåja, finns det någon plats ledig på tåget? Ja, EN. DEN TAR JAG!!

Denna dag ett liv. Och den har knappt börjat…

Har de senaste veckorna provat två program som möjligen kan vara början till slutet för traditionell (marksänd, kabelsänd, satellit-sänd) TV. Jag talar om Joost och Miro.

Joost är ett program, skapat av bl a Niclas Zennström, han som uppfann Kazaa och Skype, som låter dig titta på ”TV” via din dator, utan att du för den skull har något TV-kort eller ens ett speciellt TV-avtal med din bredbandsoperatör. Ett stort antal kanaler (ca 500 i dagsläget) finns att välja på, bl a program från svt och TV4. Programmen distribueras från Joost servrar, men sedan hjälper alla datorer till som kör Joost att också vidareförmedla en del av TV-strömmen. En slags ”peer-to-peer” teknik för TV, alltså. Riktigt realtid blir det inte, men vem bryr sig? Kvaliteten varierar mellan programmen, men blir aldrig riktigt hög. Duger dock mer än väl till att slötitta när man ändå gör andra saker med datorn.

Miro å andra sidan är mer som iTunes, i det att det hämtar hem program som man prenumererar på. Här hämtas hela filen hem innan man kan titta på den. I gengäld är programutbudet ännu större än Joost (>2000 program) och kvaliteten på vissa program är väldigt hög (HD). Miro ser till att ta bort gamla program automatiskt efter t ex fem dagar, eller direkt efter att man tittat på dem.

Varför tror jag då att detta är början till slutet på traditionell TV?
Jo, jag tror att fler och fler människor vill titta på program när man själv har tid och inte när de råkar gå på TV. Jomen det finns ju video-apparater, invänder du. Visst, det gör det och det har det gjort de senaste 30 åren eller så. Men du måste komma ihåg att programmera videon också, och många människor tycker att det är tekniskt krångligt att få videon att göra som man vill. Jo, men det finns ju EPG och TiVo och sånt, kanske du invänder. Visst, men då skall man köpa ytterligare apparater, och dessutom är du begränsad till det programutbud som just din operatör tycker att du skall titta på. Antingen får du Viasats, eller Canal+, eller ComHem eller Boxers utbud. Du får t ex inte tillgång till allt det som finns på YouTube. Och du är lik förbannat bunden till att sitta och glo på TVn som oftast står i vardagsrummet, och när du gör det så kan du inte göra annat samtidigt. Så mycket bättre då med ett system som låter dig titta på vad du vill när du vill, utan att vara bunden till ett speciellt ställe, eller hur?

Nu tror jag kanske inte att TV helt dör ut, men jag tror att fokus i framtiden för traditionell TV kommer att vara direktsända sport-evenemang, nyheter och annat som gör sig bäst i realtid.
Vad tror du? Kommentera!

Blogged with Flock

Jag har nu bytt min ”gamla” iMac med PowerPC processor mot en sprillans ny med Intel-processor (Core2Duo, 2,4 GHz) och härlig 24-tums skärm. Den kör det sprillans nya operativet ”Leopard” (egentligen Mac OSX 10.5) som är överlägset bäst på marknaden. Vista kommer inte i närheten. Dessutom ingår nya versionen av iLife (’08) något som PC-ägare bara kan drömma om. I iLife ingår bl a ett helt nyskriven video-editeringsprogram (iMovie 08) som är super-enkelt och snabbt att använda.

Migreringen från den gamla iMacen till den nya var enkel. När man startar upp den nya får man frågan ”har du en gammal dator som du vill överföra dina filer och inställningar ifrån?”. Man svara ja och uppmanas då att koppla en Firewire-kabel mellan de två datorerna, starta om den gamla och hålla in knappen ”T”. Sedan sköter installationsprogrammet resten. Otroligt smidigt, och otroligt Mac!

Powered by ScribeFire.

Numera är jag noll-åtta. Va? Läste du rätt? Jo, fast det är inte lika farligt som det låter. Låt mig ta det från början. Jag har en ny tjänst med chef i Stockholm (Kista). Därför har jag också ett nytt jobb-nummer som börjar med 08. Jag jobbar tre dagar i veckan i Kista och två i Linköping. När jag jobbar i Kista dagpendlar jag. En typisk dag sätter jag mig på bussen hemma kl 07.10, kommer fram till Resecentrum 07.30 och går till perrongen där tåget kommer in. Stiger på tåget som avgår 07.40 och börjar jobba med min nya bärbara dator som har ett 3G modem. Det går riktigt hyfsat. Stiger av tåget på Stockholms central 09.20 och tar pendeln mot Märsta men stiger av i Helenelund. Det tar 13 minuter. Efter en gångpromenad på lika många minuter är jag på kontoret ca 10.00. Jobbar där fram till 15.40, tar sedan pendeln tillbaks, tåget 16.20 och är i Linköping 18.00 och hemma igen 18.30. Något längre dagar än tidigare alltså, men betydligt bättre jobb. Mitt jobb består av två delar: Strategic Product Manager OSS-RC Hardware och Release Manager OSS Navigator. Båda är produktledningsjobb, och det som är bättre med det här jobbet är att jag nu inte behöver tjafsa så mycket med produktutvecklingsenheten (PDU OSS) eftersom min roll nu är den som kravställare.

Eftersom andra halvan av jobbet – release manager OSS Navigator – handlar om produktledning av en produkt som utvecklas i Linköping, passar det bra att kunna vara hemma två dagar i veckan. Jag har numera alltså två kontor – ett i Kista (Torshamnsgatan 48) och ett i Linköping (Datalinjen 4).

Powered by ScribeFire.

När jag reste till Malaysia (se nedan) gjorde jag ett experiment: Jag tog inte med min vanliga kamera utan nöjde mig med den inbyggda kameran i min nya tjänstetelefon – Sony-Ericsson P1i. Kameran har 3 Mpixel och autofocus, så den borde duga. Hur gick det då? Tja, man kan säga att:

• Kameran i telefonen duger till att ta kort på stillastående motiv i starkt ljus. En "vykortskamera" helt enkelt. Den motsvarar kvalitetsmässigt vad man får för resultat med en engångskamera man köper för 75-100 kr. Bättre är det inte tyvärr.
• Det tar 1-3 sekunder från att man trycker på avtryckaren tills att bilden tas. Uselt. Det var bara i digital-kamerans barndom det var så uselt.
• Användargränssnittet går inte att sköta utan att använda pennan. Detta skulle man lätt ha kunnat fixa bara man hade tänkt till först.
• Kameran har ingen blixt utan två stycken lysdioder. De duger på sin höjd till att ta en bild på en till en och en halv meters avstånd med.
• I svagt ljus blir bruset mycket påträngande.
• Det är svårt att hålla kameran stilla eftersom man inte riktigt vet när bilden registreras

Men, men, trots allt fick jag några minnen med mig hem.
En ersättare för den vanliga kameran är den dock inte. Dit är det mycket lång väg kvar.
Sorry Sony-Ericsson.

(Detta är för övrigt min bloggs kvarts-miljonte inlägg. Något att fira?)

Befinner mig på konferens i Penang, Malaysia. Passade på att njuta av min lediga dag på stranden. Vattnet var härligt varmt, men tyvärr inte sådär klart som man blev bortskämd med i Kroatien. Jag fick gratis skjuts med en "shuttle-bus" från mitt hotell som ligger mitt inne i Georgetown till ett annat hotell i samma kedja som ligger vid stranden. En strand som var lagom bred och gjord av sand. Den kantades av kokos-palmer och en blandning av strandförsäljare. Dock var där nästan inga turister eftersom det är off season fortfarande. Varför det är off season märktes väldigt tydligt strax innan jag skulle hemåt igen – då kom det ett skyfall som saknar motsvarighet i Sverige. Faktum är att det regnade så ymnigt att vägen på ett ställe blev en 1/2 m djup sjö…

Själva konferensen börjar för min del imorgon, tisdag. Jag skall hålla ett s k "mini-seminar" om hårdvaran till OSS, ett av mina två ansvarsområden. Detta tar ca en timme och jag skall göra det även på onsdag. Mycket pengar för lite insats kan tyckas, men det finns för närvarande inget bättre sätt att göra det på. Dessutom har ju besökarna möjlighet att få träffa mig för samtal, och jag får möjlighet att höra på mina kollegor, och deras produkter.

På fredag kväll bär det av hemåt igen. Hoppas att jag får stanna hemma ett tag, för det har varit mycket resande på sistone…