På scen igen efter 30 års väntan

Rep av Göta Kanal 2

Rep av Göta Kanal 2

Nästa onsdag, dvs den 25:e November har Jubiléumsspexet ”Göta Kanal 2” premiär på Forumteatern i Linköping. Det är 30 år sedan vi satte upp Göta Kanal första gången! Jag spelade då den engelske kanalexperten Thomas Telford, och sedan dess har jag inte spelat någon roll alls, kan man säga… Men nu är det dags igen! i Göta Kanal 2 skall jag vara grävare (och adelsman, fast i omvänd ordning… låter det krångligt? Gå och se spexet så förstår du hur det hänger ihop). Egentligen skulle jag bara vara med i ett körstycke, men innan jag visste ordet av hade jag lovat att dessutom dansa i ett nummer, säga 6 repliker och sjunga i ytterligare två stycken.
Det är inte utan att jag nu börjar bli lite nervös för att jag skall glömma texterna. Noter är jag bra på att lära mig, men text är desto värre. Nåja, får jag bara nöta några gånger i helgen skall det väl gå. Hoppas jag!
Spexet är helt nyskrivet och har ingenting mer än namnet gemensamt med det spex vi gjorde för 30 år sedan. Vi hade första sammanhängande repet i början av veckan, och tro det eller ej, men det finns faktiskt en handling. Och den är kul! Och mina medskådespelare är fantastiska!
Vi kommer att göra tre föreställningar: En på onsdag, en på fredag och den sista på lördag. Vi avslutar med en stor jubiléumsfest dit ca 240 personer har anmält sig! Det skall bli kul! Martha kommer att vara med på festen. Bella och Adde tar hand om Amelie.

Intrång på web-hotellet

Satt hela kvällen igår och rensade ut skadlig kod från en mängd filer på mina web-platser (t ex den här). Någon/något hade lagt en en referens till en s k ”iframe” som pekade på sajten davtraff.com. Denna iframe laddas in i besökarens webläsare utan att det märks, eftersom den är osynlig. Webläsaren hämtar sedan skadlig kod från sajten som iframen pekar på. Denna skadliga kod kan t ex utgöras av trojaner eller virus.

Hur lyckades förövaren lägga in denna skadliga kod på mina sajter?
Ingen aning. Men troligen har han/hon/den/det lyckats lista ut mitt lösenord och fått direkt tillgång till hela sajten. Därför har jag nu bytt lösenord överallt.

Hur blir man av med skräpet? Ingen mirakelkur här utan bara hårt arbete: Uppdatera all programvara (t ex WordPress) till senaste, säkra, versionen för att undvika framtida intrång. Redigera alla filer som innehåller den skadliga koden (en rad) manuellt. Det blir många filer, kan jag säga…

Pust och stön, men nu är det klart. Så när som på foto-sajten (gallery) som behöver mer jobb innan jag kan släppa på folk igen.

Två veckor med iPhone 3GS

 

Så kom den då äntligen. Min iPhone 3GS, som jag efter mycket vånda och bryderier bestämt mig för att inhandla. Den släpptes ju i butikerna fredagen 31:e juli, men inte förrän måndagen därefter hade jag tagit beslutet att köpa den. Och då var den naturligtvis slut, så det blev till att vänta. Varför jag tvekade? Den är skamligt dyr. Den är låst till vad Apple anser att den skall klara. Den har inte multi-tasking. Dess kamera är på ynka 3 megapixel. Och den är underbar. Helt enkelt bäst. Låt mig förklara varför älskar den här telefonen, medan jag hatade Sony-Ericssons P1i:

Som alltid när det gäller Apples produkter så sätter man användarvänligheten i främsta rummet. Ingenting är svårt att förstå. Inget ligger dolt långt nere i ett krångligt menysystem. Ingen penna behövs för att peka. Fingrarna skall användas. Allt flyter på, ingen hackighet, ingen seghet. Och så är den väldigt snygg. Men detta är ändå inte det viktigaste. Det viktigaste stavas "appstore", och är Apples programvarubutik där man kan välja mellan sisådär 50 000 program. Ja, du läste rätt. Femtitusen. Många av dem är gratis, andra kostar en liten slant, men oftast väldigt lite. Jag har några program som jag har betalt 7 kr för, något jag har betalt 22 kr för och två – de dyraste – har jag gett hela 75 kronor för, men då var jag noga med att läsa recensionerna först.

Jämför man Sony-Ericssons P1 – en telefon som många av mina kollegor bär omkring på, och som jag fick av företaget för ca ett år sedan – så är skillnaden milsvidd. Nu kanske det inte är helt juste att jämföra en ett år gammal nalle från S-E med en sprillans ny från Apple, men jämförelsen hade varit likadan om vi tagit den ett år gamla iPhone 3G från Apple. Skillnaden är milsvid. P1:an var totalt ologisk i sina menyer. Det verkar som om varje applikation hade specats och designats av var sin egen organisation utan krav på samordning. Programutbudet var mycket skralt. Man behövde använda penna för att peka på skärmen. Och sist men inte minst, telefonen hade den otrevliga egenskapen att starta om sig mitt under långa telefonkonferenser. Den sa att den "startar om för att optimera minnet". I verkligheten torde det betyda "vi har en minnesläcka någonstans som S-E inte lyckats täta innan de släppte telefonen och nu har jag slut på minnet så det finns inget annat att göra än att starta om".

iPhone 3GS är verkligen snabb. Och det är mycket trevligt med inbyggd kompass. Detta tillsammans med den inbyggda GPS:en gör iPhone 3GS till ett fullvärdigt alternativ till en riktig handhållen GPS. Jag har två applikationer för ändamålet, en "Motion-X GPS" som så att säga ser ut som och funkar som en riktig GPS, och dels Geocaching.com för geocaching. Att geocacha med iPhone är helt underbart. Tidigare var vi tvugna att ta med oss en dator, en GPS och en handdator ut i fält för att klara av samma sak som iPhone nu gör på egen hand.

Vidare har jag hittat en superbra applikation för att implementera "Getting Things Done" metoden. Applikationen heter Pocket Informant och synkar sig mot Google Calendar och Toodledo.

Jag har också ett "andra minne" där jag skyfflar in saker som jag vill komma ihåg – webutklipp, textnoteringar, bilder (som automatiskt indexeras av tjänsten om den innehåller text), röstnoteringar och dokument. Denna tjänst heter Evernote. Kolla in det!

Till sist är iPhone 3GS en utmärkt underhållningsplattform ifall man får några minuter över. Det finns massor med bra och roliga spel och vad gäller grafiken så är den minst lika bra som på PSP eller Nintendo DS.

Så var det det här med nackdelarna: Hur kan jag leva med dem? Låt oss ta dem en och en:

  1. 3-megapixel kamera. Du har hört det förr, men jag säger det igen: På en mobilkamera är det viktigare hur bra optiken är än hur många pixlar den har. Och optiken och bildbehandlingen på iPhone 3GS är riktigt bra. Autofokusen gör att kameran hittar skärpan för det mesta. Men ingen "blixt"? Nej, och tur är väl det. För hur fula blir inte blixt-bilder? Hellre ingen bild alls än en blixt-bild är min devis. Att kameran spelar in video i bra kvalitet är heller ingen nackdel…
  2. Inlåsning. Ja, man är definitivt låst till vad Apple väljer att släppa ut. Men det de släpper ut är bra, och fler än 50 000 applikationer behöver man väl inte ha? Speciellt inte nu när man lovat att släppa Spotify. Men det är klart en nackdel att batteriet inte går att byta själv, det måste jag hålla med belackarna om.
  3. Dyr. Ja. Men skall man ha det bästa får det kosta.
  4. Ingen multitasking. Sant, det här saknar jag ibland, men jag antar att apple har tagit det här steget för att få deterministiska prestanda plus hålla nere batteriförbrukningen (som för övrigt varken är bättre eller sämre än någon annan smartphone jag har träffat på, dvs ganska dålig batteritid).

Återkommer säkert med fler statusrapporter här efterhand.

 

Du har väl backup på dina digitala bilder?

Innan digitalkamerans intåg så hade man alltid "backup" på sina bilder i form av negativ. Jag satte nogsamt in alla negativ i speciella fickor och sedan i album och katalogiserade allting nogrannt. Skulle en papperskopia gå förlorad på något sätt kunde man alltid göra en ny utgående från negativet. Värre var det förstås med diabilderna. De fanns alltid bara i ett exemplar, och det fick man leva med.

Men nu lever vi i digitalåldern, och hur hanterar man bilderna idag? Förvånansvärt många har ingen backup alls på sina digitala bilder. En släkting förlorade nyss alla sina digitala bilder, eftersom de bara fanns på den bärbara datorns hårddisk, och denna kraschade (bärbara hårddiskar tycks krascha mycket oftare än stationära enligt min erfarenhet). Om du tillhör denna kategori har jag några tips för dig.

Tips 1: Backup på minnespinne

Idag är USB-anslutna "minnespinnar" så billiga att det är värt att fundera på om de kan räcka som lagring av en säkerhetskopia av dina digitala bilder. När detta skrivs kostar ett 16GB minne ca 300 kronor. Minnespinnar finns med storlekar upp till 128GB, men då blir de rejält dyra (över 5000 kr). Hur mycket rymmer då ett 16GB stort minne? En modern kompaktkamera på 10 Mega pixel lagrar bilder som tar ungefär 3,5 MB i utrymme. Eftersom 1GB är ungefär 1000 MB betyder det att det rymmer ungefär 16 000/3,5, dvs 4500 bilder. Hur många bilder tar du per år? Kanske räcker det för dig. Plåtar du med systemkamera brukar man föredra att lagra i s k "råformat" (digitalt negativ). Dessa bilder tar då mycket större plats, kanske 16 MB per bild. Då räcker minnespinnen bara till 1000 bilder. Själv tar jag mer än så på ett år. I mitt iPhoto-bibliotek på Mac:en finns över 10 000 bilder. Tänk också på att förvara minnespinnen på ett säkert sätt. Inte i fickan. Helst på ett annat ställe än där du har din dator, kanske på jobbet, om du har datorn hemma. På så sätt garderar du dig även mot t ex eldsvåda.

Tips 2: Backup på extern hårddisk

Räcker inte minnespinnens utrymme till, kan du alltid köpa en extra hårddisk till din dator som du ansluter via USB-kontakten. En sådan som rymmer 1TB (1000 GB) kostar idag inte mer än 1000 kronor. Med samma exempel som ovan skulle den rymma ca 285 000 JPEG bilder, eller 62 000 RAW bilder. Mer än nog! MEN: Eftersom den är relativt stor och tung är den förmodligen ansluten direkt till din dator hemma, hela tiden. Det betyder att du är skyddad mot en krasch av datorns ordinarie hårddisk, men inte mot t ex mot att huset brinner ner. Vilket för oss vidare till nästa tips.

Tips 3: Lagra på nätet – några tjänster jag rekommenderar och några jag varnar för

I vintras annonserade Telia stolt (får man förmoda) att deras bredbandskunder nu fick tillgång till lagring av foton på nätet. Storleken var hela 2GB. Wow. En åttondel av vad en minnespinne för 300 kronor rymmer. Hmm. Kanske inte så bra i alla fall? Det finns numer även tjänster som har specialiserat sig på att lagra bilder på ett säkert sätt. Problemet är bara att dessa är ganska dyra. Man får räkna med tusenlappar per år om man har en lika stor bildsamling som jag. Bättre är då tjänster som är kombinerade fotolab och lagringstjänster. Nu tänker jag inte på de svenska fotolabben för de är hopplöst efter i detta avseende. Nej, de bra tjänsterna finns i USA. En sådan är Flickr (www.flickr.com). Flickr erbjuder två typer av medlemsskap – ett gratis och ett "premium" medlemsskap som kostar ca 400 kr per år. Det första har så stora begränsningar att det inte är intressant ur aspekten "backup av digitala bilder" såvida du inte tar väldigt få bilder. Då kan det funka. Men om du kan tänka dig betala 400 kr per år för premium-medlemsskapet så får du obegränsad lagring. Ja, du läste rätt. Obegränsad. Du kan även beställa kopior, kalendrar, pussel mm. Du kan dela med dig av bilder till antingen hela världen, eller till vänner och familj. Eller behålla bilderna för dig själv. Du bestämmer. Och skulle olyckan vara framme och din dators hårddisk kraschar kommer du åt dina bilder i full upplösning från flickr.

En annan sajt som säger sig erbjuda obegränsad lagring och åtkomst till alla dina bilder i full upplösning är Winkflash (www.winkflash.com). Detta får du tillgång till utan kostnad. Låter det för bra för att vara sant? Kanske. Jag håller på att testa sajten just nu. Hur kan någon erbjuda något så bra gratis? Jo, för att man erbjuder fotolab-tjänster såsom kopiering, förstoringar, kalendrar osv. Och det är här man får in sina pengar.

Så några tjänster som jag avråder från, i alla fall om det är aspekten "backup av mina digitala bilder" man prioriterar. HP har en sajt som heter Snapfish (www.snapfish.com). Den liknar mycket alla andra fotolab-och-lagring-av-bilder tjänster och erbjuder obegränsad lagring av bilder. Men den har två problem. För det första måste du beställa något från dem minst en gång om året för att inte förlora tillgång till dina bilder. För det andra kommer du inte åt dina bilder i full upplösning den dag hårddisken skulle krascha med mindre än att du beställer en DVD från dem med bilderna på. Måste jag tillägga att DVD-alternativet är dyrt?

En annan liknande sajt är Shutterfly (www.shutterfly.com). De erbjuder också obegränsad lagring, men delar ett av problemen med Snapfish, nämligen att enda sättet att få tillgång till dina egna bilder i full upplösning är att beställa DVD:er från dem. Having said that, så har de ett utmärkt utbud av fotolab-tjänster till konkurrenskraftiga priser. Vi har t ex beställt inbjudningskort till Amelies dop därifrån. Det blir billigare än labben i Europa, trots att frakten blir några tior dyrare.

Nu när du har denna information har du väl ingen ursäkt längre att inte ha backup på dina digitala bilder?