Förra helgen var jag med min kör – Linköpings Kammarkör – i Limburg, på "Harmoniefestival", för att tävla i körsång! Det var jättesvårt och jättekul på samma gång. Över 250 körer hade anmält sig, så det var ingen liten tävling precis. Naturligtvis tävlade inte alla körer mot varandra, utan man var indelade i olika klasser, t ex Manskörer, barnkörer och den klass vi tillhörde – Blandade kammarkörer. Vår klass innehöll från början 16 körer från hela världen, från USA och Brasilien i väst till Philippinerna i öst. Det var hård konkurrens, men det gick ändå ganska bra. Vi hamnade till slut på en sjätteplats och fick "Prädikat Silber", dvs ett diplom av silver-valör, vilket vi är mycket nöjda med och stolta över. Kören som vann kom från USA och kan bara med ett stort mått fantasi kallas amatörer. De var mycket proffsiga och tog full pott hos samtliga domare.

Men nu har vi fått blodad tand och kommer att ställa upp i fler tävlingar framöver, var så säker!

I lördags provade jag och Martha på geocaching för första gången tillsammans. Själv hade jag tjuvstartat redan för ett par månader sedan men skändligen misslyckats med att hitta min första "gömma". Du kanske inte vet vad geocaching är för något? Låt mig i så fall berätta: Man har en GPS-mottagare (alltså en sådandär som visar var någonstans på jorden man befinner sig) och knappar i denna in koordinater till en "gömma" eller "skatt" som man har snokat upp på nätet, på www.geocaching.com närmare bestämt. Dessa "skatter" består oftast av en liten plastlåda – typ tupperware – som innehåller en loggbok och några andra småsaker. När man hittar den, skriver man in sig i loggboken och kan ta en av småsakerna om man lägger dit något annat istället. "Det är väl ingen match om man har en GPS" kanske du tror. Men det är det, för GPS:en tar dig bara till rätt ställe på sisådär 10 meter när, och det kan finnas väldigt många ställen att gömma en plastlåda på inom 10 meters omkrets. Speciellt svårt är det om vi talar om en s k "micro-cache" som är en sådan där burk som en filmrulle ryms i. Då kan det vara riktigt svårt att hitta den.

Så vad är tjusningen med detta? Jo, att få komma ut i naturen och se platser som man inte annars skulle ta sig till. Och spänningen med "tävlingsmomentet" att hitta gömman. Prova själv!

"Det som göms i snö kommer upp i tö. Pling, pling, H-G och Martha hittar gammal bil."

I Årefjällen verkar det inte vara någon idé att använda bilen på vintern. Eller? I alla fall hade den här bilägaren inte någon större nytta av sin bil. Vi hittade den i Duved, när vi var där förra helgen och tog farväl av vintern och skidåkningen för den här säsongen. Skidåkningen var mycket bra i högzon och mindre bra i lågzon. I lågzon var det mer som att åka i sorbet än i snö, vilket är tungt, minst sagt. Uppe på toppen var det däremot helt kanon. Bättre åkning är svårt att tänka sig. Vi hittade en repa ända uppe från Kabinbanan ner till Stendalen som var helt underbar. Vädret var omväxlande. Ena stunden fullt solsken, andra stunden snöstorm. Man får anpassa sig. Snart kommer bilderna upp i foto-albumet, tills dess får du nöja dig med bilden här brevid.

Äntligen! Min Roku Soundbridge har anlänt från USA (via min Kanadensiske arbetskamrat). Nu kommer jag åt hela familjens skivsamling plus ett stort antal Internet-radiostationer med ett par klick på fjärrkontrollen. Musiken strömmas trådlöst från Linkstation till Soundbridgen. Men en sådan här finns inget behov av någon CD spelare eller skivspelare (förutsatt att man har rippat skivorna till hårddisken). Det bästa av allt är att PCn inte behöver vara på eftersom all musik strömmas från min Linkstation (se tidigare inlägg). Härligt! Vad den kostar? Ca 1600 kronor blev det med Kalifornisk sales tax. Numera finns den även i Sverige från Jens of Sweden (det enda Jensa har gjort är att trycka sitt namn på gummi-basen och lagt med en svensk nätadapter). Då kostar den 1795. Visst finns det billigare enheter för att strömma ljud trådlöst, men knappast mer universellt användbara än den här och absolut inte snyggare, eller vad tycker du?

Nu äntligen finns våra bilder från skidresan till Bad Gastein upplagda i fotoalbumet. Du hittar dem på adressen http://www.hultman-puke.com/gallery/BadGastein2005.

Så var man då hemma igen, efter en vecka i Alperna, i Bad Gastein i Österrike närmare bestämt. För min del var det första gången jag var i Alperna. Martha har varit där förut, men för länge sedan. Jag hade stora förhoppningar på hur det skulle bli. Man har ju hört talas om hur mycket högre Alperna är än de svenska fjällen osv. Dessutom har man ju sett Lasse Åbergs Sällskapsresan – Snowroller.
Blev det då som jag trodde? Både och faktiskt. Å ena sidan hade backarna högre fallhöjd än i Sverige. Å andra sidan var skillnaden inte så stor. Och inte var det som på filmen inte. Nej, skillnaderna mellan Sverige och Österrike skall nog inte överdrivas. Men trevligt var det, och bra skidåkning blev det, trots det stundtals besvärliga vädret. Vi fick tyvärr bara en enda dag med solsken (den sista). De andra dagarna varierade vädret från halvmulet till full snöstorm. För att se det från den positiva sidan. Det var i alla fall ingen brist på snö!
Hur bodde vi? Jo, på ett litet pensionat kallat Golker som var som hämtat ur en Allers från 50- eller 60-talet. Men det funkade. Vi hade inga större förväntningar på boendet, vi var ju där för att åka skidor. Dessutom låg pensionatet bra till i förhållande till bussgata och liftar. Vi hade betalat för halvpension. Det betydde att vi fick frukost på pensionatet men middagen fick intas på restaurant Banhof. Sex middagar ingick och alla bestod av tre rätter: En soppa till förrätt, någon kötträtt till huvudrätt och t ex yoghurtkräm eller fruktcoctail till efterätt. Helt OK.

Vi åkte med STS Alpresor och det visade sig vara ett bra val. Bra organisation, kunniga guider och suverän och gratis visning av pisterna. Det gör vi gärna om. Egentligen finns det bara ett problem: Att komma hem igen 🙁

Tyvärr ser jag mig nödsakad att stänga av möjligheten att kommentera de här inläggen 🙁
Anledningen är naturligtvis det SPAM som kommer i form av kommentarer, företrädesvis från gambling-företag typ "Texas Holdem Poker". Fy f-n för er! Hoppas att ingen använder era tjänster.

Skulle du vilja kommentera något, så skicka ett e-mail istället!

Jag håller på att bygga upp en liten samling av PDA:er, eller handdatorer om du vill. Jag har tänkt göra ett litet museum av detta. Först skall det ut som ett "virtuellt" museum på webben, men senare också ett fysiskt museum hemma. Förhandlingar med Martha pågår ;). Jag har också tänkt att erbjuda museet som en kortare utställning på Itceum.

Vad skall då ingå i museet; hur väljer jag modeller?
Jag utgår ifrån vad jag har:

• En Rex Pro (PCMCIA kort och förmodligen den minsta PDAn som gjorts)
• En Ericsson MC218 som exempel på en fullstor handdator
• Min senaste HP iPAQ 4150.

Jag har fått en Everex från en arbetskamrat. Detta är en av de första med Microsoft Windows CE.
Sedan har jag tänkt komplettera med modeller som är historiskt intressanta.
Jag har redan skaffat en Apple Newton 100, den första att kallas PDA (Personal Digital Assistant).
På väg in är en Psion II organiser (en av de första handdatorerna överhuvud taget), en US Robotics PalmPilot (som gjorde företeelsen handdatorer populär) och en Psion 3, den första riktigt användbara PDA:n med tangentbord. På väg in är också en Timex Datalink – den första PDAn man kunde sätta på armen (kombinerat armbandsur och dator med andra ord).

Hur skaffar jag då dessa godingar?
Jo, på eBay och Blocket.
eBay är ett fantastiskt ställe. Där säljer folk allting. Jag menar verkligen allting. Från nyckelringar och klister-etiketter till hus och flygplan. Jo, det har faktiskt sålts ett draken-flygplan där. Gick på 800 000 dollar…
Har du inte provat på eBay, så rekommenderar jag att du gör det. Risken är bara att du fastnar.

Så vilka fler handdatorer borde jag ha i mitt museum? Kommentera!

Har du någonsin haft ett behov av att ladda hem en hel sajt (web-plats) för att kunna titta på den i lugn och ro utan tillgång till Internet, eller för att kunna hålla en demo där det inte säkert finns Internet-uppkoppling! Det har jag, och framför allt Martha. Så jag gav mig ut på nätet för att hitta en lösning. Den första lösningen var en gammal bekant – wget – som jag använt flitigt i linux-sammanhang. Med parametern –mirror skulle det gå att skapa en spegel av en hel sajt. Problemet var bara att det inte fungerade. Inte för den sajt som var aktuell i alla fall. Visserligen hämtades alla sidor snyggt och prydligt och gjordes om till html (det var .asp från början), men wget fick inte till länkarna som den skulle, formodligen för att det var "konstiga" tecken i url:erna.
h
Efter litet letande hittade jag därför httrack som lät mig göra allt jobbet i ett grafisk skal och som dessutom klarade av även de konstigaste tecknen 🙂 Toppen!

Så har då Yahoo kommit med sitt svar på Googles Desktop Search. Programmet kallas Yahoo Desktop Search Beta och är mycket riktigt en beta-version, men fungerar ypperligt. Programmet indexerar all e-post (om den finns i Outlook eller Outlook Express) inklusive alla bilagor och dessutom alla filer i din dator som t ex Word, Excel, Powerpoint, PDF:er, bilder, musik-filer mm och hittar sedan dessa blixtsnabbt när du söker. Inte längre någon väntetid. Och inte nog med det – den har dessutom en förhandsgranskning av alla dessa 200 filformat. Suveränt! Detta blir min bästa "kompis" ett tag nu.