Nu sticker vi till Tyskland ett tag. Sitter just nu på färjan i Trelleborg och skall strax lägga ut mot Sassnitz. Vilken väg vi tar oss hem och när återstår att se…

Igår var en speciell dag som gick i vandringens och Geocachingens tecken. Vår husbil stod när vi vaknade på en ställplats alldelels vid havet som kallas ”Höganäs 1” på Husbilsklubbsspråk. Därifrån har man en fantastisk utsikt mot Kattegatt och kan se Danmark på andra sidan. Nåväl, vi skulle ge oss av mot Kullahalvön med Kullens fyr som dragplåster och vandra och dessutom hitta cachen som finns vid fyren. Döm om vår förvåning när vi INTE var sist ut från ställplatsen, utan tvärtom först därifrån av de ca 5 husbilar som stått där under natten.
Väl komna till halvön insåg vi att det skulle bli svårt att leta cache eftersom stället kryllade av folk – i geocachares vokabulär ”mugglare” dvs sådana som inte är invigda och därför inte får se vad man håller på med. Martha lurade med mig neråt berget på en stig som så småningom verkade ta slut. Hon ville ner till den lilla ”fyr-plutten”, dvs en mindre fyr som ligger alldeles vid havet (den stora fyren ligger högst upp på klippan). Efter diverse krångel kom vi så småningom ner och kunde se både fyrplutt och silvergrottan som visade sig vara en smal gång några meter in i berget. Inte så imponerande om man har sett Lummelundagrottorna eller Postojna i Slovenien. Sedan tog vi oss upp igen och påbörjade själva vandringen, först längs norra sidan, fram till Josefinelust, och sedan tvärs över halvön till södra sidan och tillbaks till fyren. Turen blev ca 5 1/2 km lång men med diverse klättring osv blev den rätt jobbig. Södra sidan var vackrast med fin utsikt mot havet och mot Mölle by the sea. Vi såg också den andra grottan vars namn jag inte kommer ihåg, som inte heller den var imponerande annat än på det sätt att den varit bostad åt någon familj i forntid.
Väl tillbaks vid fyren gav vi oss dän på att hitta cachen och det blev jag som hade turen att hitta den, precis där den borde vara. Vid detta laget var vi rejält svettiga och funderade på om vi skulle duscha på parkeringsplatsen (i husbilen) eller längs vägen till Rut på Skäret där vi skulle äta middag. Det fick bli på en parkeringsficka på vägen. Rut på Skäret är berömd för sin ”äggakaga” med stekt fläsk (rökt) och därför provade vi det. Det var mycket gott, men också mycket fett. Vi avslutade med jordgubbar med basilikasocker och hemgjord vaniljglass, också det mycket gott.
Sedan var det dags för dagens andra cache och konstupplevelse. Och som Martha säger – man måste lida för konsten. Vi talar om Nimis, konstnären Lars Wilks (han med Muhammed-rondellhunden) ”konstverk” som han byggt av drivved på stranden. Det var en pärs att ta sig dit och hade vi inte haft koordinaterna hade vi aldrig hittat, eftersom kommunen inte lägger två strån i kors för att man skall hitta det (man anser att det är ett svartbygge). Man fick gå på diverse stigar för att så småningom komma till en brant i skogen och där gå ner till stranden. Och där låg Nimis som mest kan liknas vid ett sånt där tändsticksbygge som man gjorde som barn. Men denna gång i full skala så att säga. Se min fotoblogg (hgpuke.blogspot.com) för en bild. Hur många timmar Wilks har spenderat på detta är omöjligt att gissa, men det lär vara åtskilliga hundra timmar. Hur som helst var det värt lidandet då detta är ”one of a kind”.
Dagen avslutades med att ta ytterligare en cache i Arild på nordsidan, varefter vi åkte till Jonstorp för att slagga. Trodde vi. Men kommunen hade satt upp en camping förbjuden skylt så det blev att åka tillbaks till Höganäs 1. Vi avslutade med att avnjuta en mojito till utsikten av båtar och fyrar i natten. En jobbig men mycket trevlig dag.

Semestern är äntligen här. Ja om sanningen skall fram (och det skall den ju) så har semestern varit här i drygt en vecka redan. Första veckan ägnade vi åt diverse projekt hemma. Vi har byggt en spalje av trä och armeringsjärn, lagt golv i ett rum (vilket krävde att vi först målade väggar och tak), klippt häcken, rensat rabatter och satt kantband runt alltihop. Plus högtrycksspolat taket. Bland annat. Men nu är vi äntligen på väg med Pip-Larsson. Första dagen hann vi inte så långt (närmare bestämt bara till Brahe Hus vilket min syster hade vansinningt roligt åt), och andra dan spenderade vi mestadels i Borås. Igår kom vi så till min syster och svåger i Vårgårda och just nu står vi i Öckerös småbåtshamn. Vi har just avnjutit en fantastiskt god måltid bestående av pinfärska räkor med aioli och baguette samt jordgubbar till efterrrätt. Att det vita vinet inte var kallt gjorde inte så mycket. Imorgon bär det av till Falkenberg för att hälsa på brorsan och svägerskan i deras nyrenoverade hus. Vart vi åker efter det vet ingen, inte ens vi. Men troligen kommer vi att hamna i Danmark och/eller Tyskland. Det är verkligen skönt att inte bestämma i förväg utan att ta dagen som den kommer och låta bl a vädret bestämma…