Jag har konverterat. Inte från protestantism till katolisism eller nåt sånt utan från PC till Mac. Efter många års längtan efter något fräscht gjorde jag slag i saken och köpte mig en iMac G5 20-tum. Allt är inbyggt i skärmen: Dator, hårddisk, DVD-brännare, Ethernet, WiFi, Bluetooth, kamera, högtalare. Och OS/X är SÅÅÅ mycket snyggare än Windows, jag även snyggare än alla Linux-varianter jag provat. Detta är förebilden för allt annat.

Jag kommer att dokumentera mina framsteg med att använda iMacen; trots allt är det ju en helt ny miljö. Vad som talar för att det skall vara någorlunda lätt är att OS/X baseras på Unix-dialekten netbsd och därmed finns det stora möjligheter att hitta open-source program, samtidigt som man inte behöver ge avkall på support och kommersiella program.

Budfirmor (också kallade kurirer, typ DHL, TNT, UPS, ..) är bra på en sak: Att fort skicka en vara eller ett dokument från A till, nej inte till B, utan till "b". OK, låt mig förklara: Säg att jag vill ha en vara som finns i någon annan del av världen än där jag befinner mig. Då kan t ex DHL skicka den till den stad jag befinner mig i fortare än posten. Ofta går det på ett par dagar oavsett var jag är och var varan är. Så varför detta "bu" i rubriken, och vad menar jag med "b". Jo, man är väldigt kvick på att få varan till Linköping, men sedan verkar man helt glömt bort vad som krävs för att leverera den sista biten till dörren när jag är hemma och kan ta emot den. Vad man gör är att man skickar en kille med bil för att leverera, oavsett om jag är hemma eller ej. Oftast kommer man mitt på dagen, och hur stor är sannolikheten att jag är  hemma då? Nära noll. Man skulle kunna ha ökat chansen till att jag var hemma om man bemödade sig med att slå en signal innan man åker ut. Man har mitt telefonnummer. Alla mina telefonnummer. Men gör man det? Icke! Istället åker man ut, inser att ingen är hemma, lägger en lapp i lådan och ber att jag ringer upp och kommer överens om en ny tid. Vilket oerhört slöseri med både deras och min tid! Och tro mig – alla budfirmor beter sig lika klantigt. Jag har fått (eller inte fått beroende på hur man ser det) leveranser från alla. Ett stort BU till er alla!

Just det, jag och Christer Nilsson är i Kalifornien på tjänsteresa. Naturligtvis jobbar vi även i helgen. Idag har vi rekognoserat omgivningarna. Bland annat har vi tagit en närmare titt på den gamla fängelseön Alcatraz. Jösses vad små cellerna var! Tala om att få cellskräck! Här had jag stått ut högst en vecka eller två. Vidare inspekterar vi affärerna och prislägena och det verkar hittills som om prisvariationen är måttlig, dvs en fleece-tröja kan variera i pris mellan 11 och 15 dollar. Vad gäller maten är mat från havet populärt här. Vi har provat clam-chowder (kam-musselstuvning) serverat i surdegsbulle (till lunch) och crab-cake (krabb-plättar) och trout (öring) till middag. Det var gott. Likaså var det vita vinet från Robert Mondavi Winery mycket gott. Imorgon skall vi även inspektera prisläget på elektronikbranchen (Frys). Som ni förstår har vi fullt upp 🙂
Fler bilder finns i fotoalbumet.