För ca 20 år sedan kom den första kameran i EOS familjen från Canon. Den var revolutionerande på så sätt att det var den första systemkameran med autofokus. Hur mycket detta var värt går inte att beskriva. Åtskilliga bilder hade gått förlorade tidigare pga att jag inte lyckats ställa in skärpan ordentligt. Därför var jag snabb att köpa min egen Canon EOS 650. Den har gjort god tjänst i många år, men när sedan digitalkamerona gjorde sitt segertåg över världen har den blivit liggande i ett skåp. Tills nu. För nu har jag skaffat en ny Canon EOS, nämligen en 5D Mark II. Till min glädje fungerade mitt gamla 35-70mm objektiv från den gamla kameran på den nya. Och ännu mer förvånande – det nya 24-70mm objektivet fungerar även på den gamla kameran! Bra gjort Canon! Dock funkade inte den telezoom (Tokina 70-210 mm) jag hade tidigare på den nya kameran. Gissningsvis hade inte Tokina tillgång till Canons specifikationer för gränssnittet, utan gjorde ”reverse engineering”, och fick fram ett objektiv som funkade med den tidens kameror, men som inte var framåtkompatibla.

Tänkte det kunde vara lite kul att se vad utvecklingen har gett oss på systemkamerasidan på 20 år. Betänk att för 20 år sedan var det inte många som hade dator hemma, och än mindre var det några monster till datorer inbyggda i saker som kameror.

På ett sätt har det hänt väldigt mycket, på ett annat, nästan ingenting alls: Låt oss börja med likheterna: Både storleksmässigt och utseendemässigt finns det många likheter. Faktum är att en spegelreflexkamera har sett mer eller mindre ut så här så länge de har funnits. Och det är länge. På baksidan av den nya kameran finns nu naturligtvis en stor display för att visa de digitalt registrerade bilderna, och någon sådan behövdes inte för 20 år sedan när bilderna registrerades av filmen. För 20 år sedan var det också coolt med en motor som transporterade fram filmen mellan rutorna så kvickt som möjligt. Jag tror att 650 klarade av 3 bilder per sekund. 5D klarar 3,9 – inte så stor skillnad egentligen. Tittar man i sökaren är den också väldigt lik. Visserligen finns det nu 9 autofokuspunkter (med ett antal gömda hjälppunkter), och några av dem detekterar nu i kors, men grundprincipen är densamma. Redan för 20 år sedan fanns objektiv som i likhet med 24-70 mm objektivet hade ultraljudsmotor. Men de var oerhört dyra då, och är bara dyra nu.

Ljusmätningen sker nu i fler fält än förr, men principerna är desamma. Man kunde och kan fortfarande välja mellan helautomatik, programautomatik, bländarförval, tidsförval och helt manuellt läge. Plus att dagens digitala EOS har ett antal inställningar som kan liknas vid att man sätter i olika typer av film i kameran.

Vad gäller objektiven har naturligtvis ett antal nya objektiv tillkommit. Och några av de nya objektiven använder sofistikerade material som flouriter (tror jag det heter) för att minska kromatisk aberration t ex. Vidare har en del objektiv fått ”image stabilisation”, men om jag inte minns fel kom dessa strax efter att EOS 650 hade introducerats. De objektiv som fanns då fungerar fortfarande, vilket är rätt fantastiskt.

Så egentligen är den enda viktiga och stora skillnaden som har hänt på 20 år att man inte längre behöver använda film, utan bilderna lagras på minneskort istället. Med 5D Mk II är sensorn (som registrera bilderna) i exakt samma storlek som en ruta är på 35mm filmen (24×36 mm). Och de 21 miljoner pixlarna ger en upplösning som knappast var möjlig med vanlig film. Och definitivt inte när vi talar om högkänslig film. Förresten kan man nu fotografera i alldeles utmärkt kvalitet med kameran inställd på ISO 3200, något som man bara kunde drömma om på filmens tid. I praktiken var det då ISO 400 som var högsta användbara känsligheten. Detta innebär att det numer är möjligt att fotografera i mycket sämre ljus än det var förr och ändå få godtagbart resultat.

Länge leve evolutionen!

Repar inför konserten kl 15:00 i Vadstena. Lux Aeterna av Morten Lauridsen. Kom och lyssna!

Det fick bli en promenad med lite Geocaching istället. Otroligt vackert ute nu med all snö och solsken.

-23 grader här i Lambohov. Om det inte blir lite varmare måste vi nog ställa in dagens planerade skidtur med bebis.

Uploaded by www.cellspin.net

På promenad med Amelie i det fina vintervädret. Stora Lambohovsvarvet.

Så är man då ägare av längdskidor. Vem hade tippat det för en månad sedan? Det blev bindningar med dubbla byglar. Skidor från Fischer, bindningar från Atomic och skor från Salimon. 2500 tillsammans. Stavar tar vi imorgon. Stadiums var för dyra.

Har varit i stans sportaffärer för att titta på längdskidspaket. Mycket är slut. Skall man satsa på bindningar och skor med dubbla fästen i tån?

Har äntligen hittat ett sätt att skriva statusmeddelande i Facebook, SAMTIDIGT som detta hamnar som ett blogg-inlägg i min blogg (hg.puke.se). Det är en sajt som hetter cellspin.net som fixar det. iPhone klient (15kr) finns.

Så hade spexet äntligen premiär, och ytterligare två föreställningar. Och allt var fantastiskt kul! Fullsatta salonger alla tre gångerna, jättekul människor att jobba ihop med, och en del slit med att lära sig alla sex (!) repliker (som grävare ”Kal” från Göteborg), fyra sångtexter (en som adelsman, en som grävare och två finalnummer) och ett antal danssteg. Publiken gillade tillställningen och själv kan jag konstatera att jag själv inte sett något bättre spex, med möjligt undantag av ”Kung mot sin vilja” för ca 25 år sedan. Martha tyckte likadant.

Nu är det inte utan sorg i hjärtat och lite ”spex-baksmälla” man kan konstatera att det dröjer minst 5 år till nästa jubiléum. Om jag skall vara med då? Klart jag skall – om jag får!

Jubelfesten efter sista föreställningen var en av de större fester jag varit med på – jag tror vi var 240 spexare och respektive (i många fall har paren hittat varandra i spexet), så det gick åt en stor lokal. Lokalen var helt ny för mig – den kallas Mesopotamien och ligger i Jägarvallen. Massor av gyckel blev det förstås, och själv blev jag inbladad i ett ”piko-spex”, dvs en jätteliten version av Göta Kanal 1 – Linköpings allra första egna studentspex. Eftersom den ursprunglige Baltzar von Platen inte var med på festen fick jag nöjet att spela den rollen.

Nu längtar jag efter nästa spex!