I helgen var vi inbjudna till Olivers dop i Jönköping. Oliver är Daniel Dibs och Susannes son som föddes i Augusti förra året. Daniel Dib är min systerson. Oliver var vaken och glad hela tiden. Har aldrig varit med om ett barn som inte grinar åtminstone en gång under en dopgudstjänst med efterföljande middag. Men inte Oliver. Han var glad hela tiden!
Förlåt kära läsare, om jag nu har några kvar efter att så grymt ha låtit er vänta förgäves på nästa blogg-inlägg…
Livet har varit ganska hektiskt och prioriteringarna har skiftat från att göra saker på webben till att förbereda mig (oss) för att bli småbarnspappa på nytt.
Vi har bl a gått Annas profylax-kurs i Norrköping (den var jättebra), varit på flera ultraljudsundersökningar (det blir en flicka, hurra!), börjat på föräldrautbildning på Storkens mödravårdsmottagning, gått på försäkringskassans informationskväll osv. De flesta dagarna i veckan tränar vi andning, krystning och ibland massage. Allt för att vara så väl förberedda som möjligt den dag förlossningsarbetet sätter igång. Det här skall bli kul!
När det gäller tekniska prylar har det hänt en hel del hemma: I julas blev det en 46-tums platt-TV som julklapp, parad med en bluray-spelare. Det hela är ett fantastiskt lyft jämfört med den gamla 32-tums tjock-TVn vi hade innan. Sedan har jag kompletterat med en ”Popcorn-hour work-alike” kallad HDX-1000 som används för att spela upp film. Jag håller som bäst på att föra över hela DVD-samlingen till boxens hårddisk på 1TB. Boxen är suveränt bra på att spela upp film. Och just det – vi har bytt från Boxer till Canal-digital för att få HD-kanaler. Kvaliteten är mycket bättre än den vi fick från Boxer, även på vanliga (icke-HD) kanaler! Och att kunna pausa direktsändning är guld värt när man tittar på TV och behöver titta till käket eller springa på toa. I veckan kommer dessutom förhoppningsvis det 5+1 högtalarpaket (och förstärkare) jag har beställt. Äntligen hem-bio!
Så var det det här med åldern. Nu är det nära till döden om man få tro flera sajter på nätet. Senast idag anmälde jag mig till någon tjänst som krävde att man bl a matade in sin ålder. Å vad har man att välja på? Typ 10-20, 21-30, 31-40, 31-50 och 51- (ingen övre gräns). Alltså jämställs jag numer med en 80-åring Inte kul. 🙁
Skall försöka skärpa mig nu och blogga oftare!
Vi har haft en fantastisk julafton här i Trysil. Vädret var soligt och i dalen var det ca minus fem och vindstilla. (På toppen blåste det desto mer). Backarna var väl preparerade och det var en ren fröjd att åka skidor idag. Synd bara att man stängde liftarna redan kl 14.00, men det är inte annat att räkna med på julafton. Efter att vi åkt skidor firade vi vår förlovningsdag med skumpa. Denna gång utan alkohol pga ”grodden”. Schloss Bosenburg är inte så dumt ändå! Efter en bit saffranspannkaka och duschning etc var det sedan dags för julmiddag på Radisson-SAS nyöppnade hotell. Det var visserligen inte julbord på traditionellt svenskt vis (eller norskt heller för den delen), men allt man ville ha (förutom möjligen skinka för min del) fanns på plats. Att allt är ungefär dubbelt så dyrt i Norge som i Sverige får man bortse ifrån en dag som denna.
Tyvärr fick vi aldrig ordning på de norska TV-kanalerna, och inte kabel-TV heller, och SVT Play visade aldrig ”Kalle och hans vänner önskar God Jul” för nerladdning (trots att vi trodde det pga ikonen i tablån), vilket gjorde att vi fick se oss om efter motsvarande innehåll på Internet. Tack vare YouTube hittade vi bl a Musse Pigg och Piff & Puff, Kalle Ankas fotografiska expidition, Tjuren Ferdinand, ”Vi hälsar på tomten i hans verkstad” och några godbitar till. Gud vare tack och lov för Internet! Nu är det dags att gå och lägga sig för att vakna upp till ännu en dag av härlig skidåkning. Vädergudarna har lovat solsken och ganska kallt (-10 till -15) väder imorgon.
Vi befinner oss i Trysil för att fira jul och åka skidor. Vi bor på campingen i vår husbil Pip-Larsson. Vädret är väldigt omväxlande. När vi vaknade i morse så regnade det lite, men sen sprack det upp och blev riktigt vackert. Dock blåste det rejält och har gjort så hela dagen. Någon sa att det blåste 23 sekundmeter på toppen. Detta betydde att man stängde ner alla sitt-liftar (förutom den i Högegga), så för alla som skulle ta sig från Turistcentret var det en enda lift som gällde. Gissa vad det betydde i form av köer? Nåja, när vi väl hade tagit oss ifrån turistcentret var det desto härligare i backen. Väldigt få som åker och bra underlag gjorde att det blev kanonåk. Mest höll vi till i backen som går ner till Knettsetra.
På kvällen var vi nere och kollade in Radison-SAS som precis öppnat. Det är ett fantastiskt inrett hotell. Mycket smakfullt och med ett genomgående tema av vildmark. Vi tog varsin café latte till den facila summan av 98 norska kronor. Japp, smakar det så kostar det här i Norge. Det är för övrigt där vi skall äta vår julmiddag.
Annars trivs vi mycket bra i vår husbil som fungerar utmärkt även på vintern. Dock har vi inte lyckats få till någon fungerande TV. Trots medhavd TV, alla kablar OCH fjärrkontroll, PLUS en digitalbox får vi inte in ett vitten. Dvs digitalboxen hittar 40 kanaler, men av för oss outgrundlig anledning sorterar den dem under rubriken ”annat”, dvs varken TV eller Radio, och kan därför inte visa dem. Stön. Troligen beror det på att Norge ännu inte gått över till digital-TV och att vår box inte klarar av analoga sändningar. Nåja, det finns ju annat att förströ sig med. Som att blogga till exempel. Nu återstår bara att få tillgång till den kod som gör det möjligt att logga in på internet här på campingen. För det finns ett WiFi nät, men det är låst och man måste ha en kod, som naturligtvis ingen har gett oss. Än.
För er som inte hört det på annat sätt, och ändå faktiskt läser min blogg, här kommer årets nyhet: Jag och Martha skall få en bebis i April! Japp, du läste rätt. Om det blir en liten pojke eller flicka vet vi ännu inte (men hoppas att få reda på det helt säkert nu på tisdag, när vi skall på ultraljud nr 2). Det börjar synas på Martha nu att hon är gravid, och det är bara snyggt tycker jag. Hon mår efter omständigheterna bra – är bara lite tröttare än vanligt och fryser nästan jämt. Vi har redan börjat handla på oss en del kläder och sån’t. Snart blir det dags att handla barnvagn också.
Det här skall bli kul! Tänk att återigen få uppleva världen ur ett barns ögon! Att få nytta av mina talanger (?) på lärarområdet, att få åka pulka utan att skämmas, mm mm. Jo jag vet, det kommer att dröja ett antal månader innan man kan göra allt det här, men i början kan man ju åtminstone gå på babysim och babysång, så alltid är det nåt man kan göra ihop. Jag har för övrigt tänkt vara pappaledig 6-7 månader efter att först Martha har varit ledig lika länge. Jag tänker verkligen ta vara på den här tiden.
Har bytt min ”trotjänare” Asus EEE PC mot en sprillans ny Acer Aspire One A150, även den en liten gullig sak. Denna är mörkblå och glänsande såvida man inte tar på den för då blir det fula fingeravtryck…
Så varför byta netbook dator bara efter mindre än ett år? För att utvecklingen går så rasande fort just nu och jag måste ju ligga på topp 🙂
Den gamla datorn hade 7-tums skärm. Den nya har 9-tums skärm. Och de extra pixlarna i framförallt sidled betyder mycket när man surfar på webben och liknande.
Den gamla datorn hade ett jätte-litet tangentbord som var svårt att skriva på. Den nya datorn har ett något större tangentbord som är lätt att skriva på. Detta inlägg är väl någon slags bevis?
Den gamla datorn hade Linux som operativsystem, den nya har Windows XP. Visserligen hade Linux sina förtjänster, men det hade en för mig stor nackdel: Det fanns bara ett enda program som man kunde använda för att spela in körens konserter. Och detta program, eller möjligen programmet i kombination med den lilla datorn, klarade inte av detta uppdrag till 100%. Det som hände var att datorn tappade några millisekunder ljud med några minuters mellanrum. Inte så farligt kan tyckas, men tillräckligt för att jag skulle vara missnöjd med inspelningarna. Eftersom den nya datorn kör Windows finns det många ljudinspelningsprogram att välja på. Just nu har jag t ex hämtat hem Kristal. Funkar inte det kan jag prova Cubase.
Den gamla datorn hade ett 4GB fast minne (flash SSD). Den nya har en hårddisk på 160GB. En viss skillnad om man säger så, även om 4GB räckte för att surfa med. Nackdelen med den nya datorn är att fläkten låter. Den gamla var knäpptyst. Men det är inget man stör sig speciellt på.
Förra veckan hände det som inte fick hända. Åtminstone tror jag det. Nämligen att jag glömde min säkerhetsdosa för inloggning till jobbets nätverk på tåget. När jag konstaterat det idag ringde jag till SJ’s hittegodsavdelning. Det finns numera bara en och den ligger i Stockholm. Efter att ha väntat ca 45 minuter på att komma fram i telefonkön kollade tjejen i andra änden om de hade fått hittegodset från i torsdags förra veckan. Det hade de inte. Men det är normalt, för ”det tar ungefär en vecka för bussgodset att komma fram.” Hörde jag rätt? Javisst! SJ litar alltså inte på sina egna transporter (eller tycker att de är för dyra) och kör därför hittegodset med bussgods! Absurt? Ja! Förklarligt? Möjligen. Så här skulle en förklaring kunna tänkas se ut. SJ beslutade förmodligen för en tid sedan att någon annan troligen kan sköta det här med hittegods mer rationellt än SJ själva. Hittegods är så att säga inte core business. Vad göra? Jo, man outsourcar förstås. Och outsourcingpartnern rationaliserar på så sätt att man drar ner på antalet fysiska lagringsställen till ett (på bottenplan på Stockholms central), servicen till ett minimum (45 minuter väntetid i telefon), och kostnaden för att skicka hittegodset till Stockholm. Det senare gör man lättast genom att använda bussgods. Men kanske SJ borde ha ställt vissa krav på sin outsourcing partner? Det är liksom inte bra för imagen om partnern väljer landsvägen framför rälsen. Fniss. 🙂
I helgen paddlade jag och Martha kajak på egen hand för första gången. Det var jättekul, men en gång kändes det lite läskigt när vågorna blev lite höga och det var långt till land. Nu visste vi iofs att kajaken tål rätt mycket sjö innan den kapsejsar, så det var egentligen aldrig någon fara, men ändå…
Vi nöjde oss med en dags paddling den här gången. Övernattning får vi ta nästa gång. Det som är så fantastiskt med kajakpaddling är att man tar sig dit ingen vanlig båt, och framför allt inte någon segelbåt, tar sig. Man kan alltså hitta sin helt egna lilla ö eller kobbe där man kan ta sig en fika eller lunch t ex. Vi gjorde både och. Turen gick först till Kopparholmarna och sedan vidare lite söderut innan vi vek av åt väster och tillbaks upp norr mot Arkösund. Det är väldigt stor skillnad att paddla i med- resp motvind. I medvind gjorde vi sisådär 6 km/h utan att anstränga oss. I motvind gick det med halva den hastigheten och vi fick anstränga oss mer. Ändå blåste det inte mycket. Jag kan bara ana hur jobbigt det skulle ha varit om det blåste friska vindar. Puh! En annan sak jag lärde mig var att inte lita på GPS:en. Vad man kan lita på är att den visar korrekt position. Vad man inte kan lita på är att den visar rätt riktning till målet. Förstår egentligen inte varför, men det blir till att navigera med karta och kompass i fortsättningen med GPS:en som backup.
Har nu haft min Sony-Ericsson C702 tjänste-mobil i ca två månader och tänkte dela med mig av mina erfarenheter.
Inte färdig
Fastän jag i huvudsak är väldigt positiv till C702 är den inte färdig! Det känns som en beta-version eftersom den bootar om sporadiskt och hänger sig ibland. Det värsta är att den ibland när man sätter på den får för sig att SIM-kortet inte är giltigt, och därmed bootar om sig själv. Detta kan pågå upp till tre gånger innan den accepterar SIM-kortet. Jag var på Telia-butiken och fick ett nytt SIM-kort men det hjälpte inte, så jag drar slutsatsen att det förmodligen är buggig programvara som är problemet.
Själva telefonen
Detta är den första vatten(-stänk) och dammskyddade telefon som kommit från Ericsson (ok Sony-Ericsson) sedan ”hajfenan”. Till en början höll det på att driva mig galen, eftersom jag inte fick upp luckan för att sätta i SIM-kortet! Det visade sig att konstruktionen pga tätningen var ny, men att manualen inte visade detta! Som vanligt hittade jag korrekta instruktioner på ”Min Hembios” forum. Jag har iofs inte använt telefonen i något riktigt ruggigt väder ännu, så jag vet inte hur tät den egentligen är. Känslan är ”så där”, den känns lite plastig och inte 100% bra byggkvalitet. Går inte alls att jämföra med hajfenan. Knapparna tycks ha lidit lite av vattentätningen. De är lite tröga och sitter framförallt för tätt för att kunna skriva riktigt snabbt. Acceptabelt blir omdömet, inte högre.
Vad gäller batteritiden är också den ”sådär”. Stänger man av 3G så klarar man sig några dar utan att ladda. Med 3G påslaget får man ladda varje eller varannan dag.
Vikt och storlek är bra. Inte nämnvärt större eller tyngre än en icke-vattenskyddad telefon.
Menyer och annat är snyggt och logiskt. Inte alls som S-E P1i, som är det mest ologiska jag använt. Bu för UIQ.
Kameran
Kameran är på 3.2 Mpixel, har autofokus och hjälp-lampa. Den levererar riktigt trevliga skarpa, om än något brusiga, bilder. Så bra som man kan förvänta sig av en mobilkamera. Skillnaden upp till en ”riktig” kamera är dock stor. Skillnaden ner till min HTC TyTN är också stor. HTC’ns 2 Mpixel kamera kan inte alls mäta sig med S-E kameran. Sedan är det lite synd att det inte finns en riktig blixt, utan man får nöja sig med två lysdioder istället. Dock har de fördelen att de kan användas som fick-lampa, något som jag har haft anledning att dra nytta av vid åtminstone två tillfällen hittills. Riktigt trevligt är också att bilderna taggas med den geografiska positionen där de togs. Åtminstone en approximation, beroende på hur aktiv GPS-mottagaren varit innan bilden togs.
Internet
Den inbyggde web-läsaren är faktiskt användbar då den kan ladda hem hela sidan och sedan låter mig zooma in på valfri del. Dock är Opera mini (gratis nedladdning) ännu bättre, varför jag oftast använder den. Eftersom Opera är proxy-baserad behöver telefonen inte ladda hem så mycket information som när den inbyggda webläsaren används.
En mycket trevlig funktion är det faktum att man enkelt kan ladda upp en bild och lite text till Blogger. Första gången funktionen används skapas bloggen automatiskt och man får en länk dit man kan gå för att personalisera det hela. Funkar kanonbra.
Mejl-klienten fungerar bra, men eftersom Gmail (se Java nedan) är ännu enklare att jobba med använder jag det istället.
Java
Säga vad man vill om smartphones med Windows eller UIQ, men bra på Java applikationer är de inte. Så skönt att vara tillbaks till en ”vanlig” telefon som kan köra riktiga applikationer. Det är smart. Gmail t ex fungerar perfekt
GPS
Detta är kanske den första (eller andra?) telefonen från S-E med inbyggd GPS. Den fungerar bra, och hittar snabbt positionen tack vara hjälp från nätet. Applikationerna som medföljer är Tracker och Google Maps. Google Maps kan man ha nytta av och kanske tracker, som är ett träningsprogram, också, bara man kan förstå sig på det. Manualen säger inte många ord. Inte verkar det vara kopplat till någon online sida såsom Funbeat heller, vilket förtar lite av nöjet. Nu väntar jag bara på en Geocaching applikation!
Uppdatering
Jag hittade så småningom en uppdatering av programvaran genom S-E’s uppdateringstjänst (ett PC-program). Märkligt nog syns inte denna om man ber telefonen kolla om det finns några uppdateringar. Hur har S-E tänkt? Hur som helst löser denna uppdatering tydligen problemet med spontan omboot. Jag har i alla fall inte råkat ut för detta de två veckor jag kört på den nya releasen. Vidare verkar det som om batteritiden har blivit längre också. Bra!
I år hade Martha och jag semester som vi kunde bestämma helt på egen hand. Tidigare år har vi jämt måst ta hänsyn till ex, barn osv, men när vi i år kunde bestämma helt själva, blev det en traditionell ”industrisemester”, dvs fyra sammahängande veckor i Juli. Det var skönt. Dels att det var sammanhängande – då hinner man verkligen koppla bort jobbet, dels att det var i Juli – då slipper man vara stf för någon annan och tvingas svara på frågor som man kanske inte har en aning om.
Den första veckan spenderades på hemmaplan. Martha klippte häck, fixade rabatterna, satte kantband mm, medan jag målade och la golv i det som tidigare varit Alexanders ”datarum”. Nu är det istället ett linneförråd och vi investerade i flera nya Elfasystem för att få plats med alla lakan och dukar. Dessutom hann jag med att spola bort mossan från den del av taket som släntar ner mot altanen. Syftet var att slippa mossklumpar på det halvgenomskinliga (och känsliga) altantaket.
De följande tre veckorna spenderade vi i husbilen. Första natten hann vi inte längre än till Brahe Hus, vilket min syster hade ofantligt roligt åt när jag ringde och berättade att vi var på väg. Därefter åkte vi till Borås, vidare till min syster i Vårgårda, ner till Göteborg, till Öckerö och Hönö (där vi åt pinfärska räkor och drack vin på hamnplan i Öckerö småbåtshamn), ner till brorsan i Falkenberg och Skrea strand. Vädret var sådär under denna delen av resan. Det var växlande molnighet men inte speciellt varmt, så badsuget var obefintligt, åtminstone för mig. Vi fortsatte ner till Skåne och tittade bl a på krukmakeriet i Höganäs, vandrade på Kullahalvön och kollade in Povel Ramels besjungna ”Mölle by the sea”. Mölle var för övrigt en ”skandal” i sekelskiftet 1900. Man tilllät nämligen män och kvinnor att bada på samma ställe, vilket gjorde Mölle så populärt att det gick direkttåg från Berlin dit. Det ni! När vi var klara med Kullahalvön fortsatte vi till Billeberga för att hälsa på Sten. Vi hade inte förut varit hos Sten i hans nya hus (som fortfarande är under renovering efter 3 år). Tyvärr var inte O-a hemma. Därefter tog vi Pipen ner till Trelleborg där vi sov oroligt på hamnplan för att hinna med morgonbåten till Sassnitz.
Den följande veckan tillbringade vi på halvön Rügen i forna Östtyskland. Rügen var en hit men trevliga sammhällen och fina stränder. Vår favorit blev Binz. Innan vi hamnade i Binz besökte vi ett av Hitlers projekt – semesterorten Prora. En helt osannolik historia. Hitler ville att de hårt arbetande tyskarna skulle få semestra vid havet och beordrade bygget av en anläggning för 20 000 personer. Bygget hann bli nästan klart 1939 då kriget bröt ut och ingen kunde ta semester. Som bekant förlorade tyskarna kriget och därför blev stället inte helt färdigställt efter kriget heller utan kom så småningom att användas som inkvartering för den östtyska armen. Det sägs att ryssarna övervägde att spränga skiten i luften men kom fram till att det skulle bli för dyrt eftersom det skulle gå åt en årsranson av dynamit för att göra det.
En av dagarna fick vi för oss att också titta på Insel Usedom men då hade tydligen resten av tyskarna börjat sin semester så det var lögn i helvete att hitta någonstans att övernatta med husbilen. Så småningom hittade vi ett underbart ställe mitt inne i skogen (en camping), men där fick vi bara stå en natt. (Stället hade för övrigt en enklare restaurant nere mot stranden som hette Zum Rollmops där vi åt en bit och njöt av en av gästernas gitarrspel och sång). Vi bestämnde oss för att åka tillbaks till Rügen pga dåligt med plats men också dåligt väder. Resan borde ha tagit 3-4 timmar men tog hela dagen på grund av trafiken som stundtals stod helt stilla. Efter någon dag blev det nu så varmt att det var möjligt att bada.
Vi åkte också upp till norra delen av halvön för att vandra till Königsstuhl, en fin klippformation. Vandring i Tyskland skiljer sig markant från vandring i Sverige om man skall döma av leden i naturparken på norra Rügen. I Sverige får man vara glad om man ser markeringarna och det finns en stig att hålla sig till. Här var det närmast att likna vid en större väg i skogen med skyltar var 200:e meter. I slutet av leden fanns en restaurant och man var tvungen att betala inträde för att få se på kippformationen!
På vägen hem passade vi på att bada i Falkenberg och shoppa på GeKås i Ullared, något som Martha aldrig gjort och jag har gjort bara en gång för ca 15 år sedan. Det var en kul upplevelse och på grund av det fina vädret behövde vi inte stå i kö. Vi shoppade på oss främst en massa kläder men även lite annat smått och gott, såsom en inomhusantenn, diskmedel och nya hörlurar till Marthas iPod.
De sista två dagarna av semestern (månda och tisdag förra veckan) gick vi Kajakkurs i Arkösund (S:t Annas skärgård). Det var jättekul, och inte alls så läskigt att välta och ta sig upp igen i kajaken. Vädret var perfekt och vi tältade på en klippa på Höholmen och hade värdens finaste utsikt när vi vaknade på morgonen. Nu längtar vi efter mer paddling!
Jag bloggade en del bilder från telefonen på semestern som du hittar på http://hgpuke.blogspot.com. Titta gärna där!
