Just det, jag och Christer Nilsson är i Kalifornien på tjänsteresa. Naturligtvis jobbar vi även i helgen. Idag har vi rekognoserat omgivningarna. Bland annat har vi tagit en närmare titt på den gamla fängelseön Alcatraz. Jösses vad små cellerna var! Tala om att få cellskräck! Här had jag stått ut högst en vecka eller två. Vidare inspekterar vi affärerna och prislägena och det verkar hittills som om prisvariationen är måttlig, dvs en fleece-tröja kan variera i pris mellan 11 och 15 dollar. Vad gäller maten är mat från havet populärt här. Vi har provat clam-chowder (kam-musselstuvning) serverat i surdegsbulle (till lunch) och crab-cake (krabb-plättar) och trout (öring) till middag. Det var gott. Likaså var det vita vinet från Robert Mondavi Winery mycket gott. Imorgon skall vi även inspektera prisläget på elektronikbranchen (Frys). Som ni förstår har vi fullt upp 🙂
Fler bilder finns i fotoalbumet.

Martha funderade om vi inte kunde skaffa oss nå’t sätt att spela in TV-program eftersom de få program som visas och som vi tycker om sällan går på tider som passar oss. Eftersom videobandspelaren inte innehåller en digitalTV tuner, så är den inte speciellt användbar i sammanhanget. Gick därför ut "på stan" för att titta på vad som finns. Det finns:

• Digitalboxar utan inspelningsmöjlighet. Inget alternativ.
• Digitalboxar med inbyggd hårddisk. Ingen möjlighet att bränna ut material från hårddisken till DVD. De flesta boxar har bara en tuner, vilket betyder att man inte kan titta på en kanal och spela in en annan om man inte har ytterligaren en Digitalbox och ett tvillingkort. Dyrt. Uselt.
• Digitalvideo med inspelningsbar DVD och eventuellt hårddisk. Ingen tuner. Oanvändbart.
• Home-Theatre PC, dvs en PC speciellt anpassad för TV-tittande, musiklyssning osv. Innehåller ingen mottagare med stöd för Boxer. Prislapp över 20 000 kr. Orealistiskt och kass.

Slutsats: TV/elektronikindustrin har ännu inte någon lösning som fullt ut ersätter det gamla analoga nätet och VHS bandspelaren. Detta trots att marksänd digital-tv nu har funnits i flera år. USELT!

Äntligen en rad i dagboken! Den här gången handlar det om Thailand och Pattaya. Jag är nämligen här och skall hålla föredrag på en Ericsson-konferens. Men föredragen är inte förrän på tisdag och onsdag , så igår var jag och Tim Woodhouse (en f d arbetskamrat som bosatt sig i Thailand) på stan och kollade in gatu- och affärslivet. Kom inte i säng förrän kl 02. I morse var klockan satt på 06.00 så det var extra jobbigt att komma upp, men väl värt mödan eftersom vi bestämt oss för att åka till Pattaya, badorten 14 mil utanför Bangkok. Resan borde ta 2 timmar med buss, men vi råkade sätta oss på fel sorts buss (en som stannar överallt och därför tog resan istället ca 4 timmar. Nåväl, vad gör väl det när vi i Pattaya möts av ett strålande solsken och hav som håller ca 25 grader? Imorgon får jag klara mig på egen hand och skall då kolla in shopping (t ex DVD och Karaoke-skivor), tempel, Mekong-floden mm. Sedan börjar allvaret och den långa resan hem på onsdag kväll, men det är en annan historia.
Fler bilder finns på Fotoalbumet

Så var vi då hemma igen efter att ha vandrat drygt 11 mil på Kungsleden från Abisko till Nikkaluokta. Och jag överlevde! Faktum är att jag inte ens fick ett enda skavsår eller blåsa på fötterna 😉 Dock hade vi inte speciellt tur med vädret. För det mesta regnade eller snöade det, och blåste rätt hårt. Oftast rak motvind dessutom, så efter andra dagen funderade jag allvarligt vad jag hade gett mig in på. Packlistan vi hade gjort innan var en kompott baserad på råd vi hittade på utsidan.se. Den visade sig hålla. Vi använde nästan allt vi tagit med oss, förutom boken (inget ljus att läsa i på kvällarna) och kikaren (för dåligt väder att se långt i). Även kläderna höll måttet.

Vi träffade en hel del kul människor – kanske inte vad man hade förväntat sig på den här typen av resa. Helen och Alister, två engelsmän som bosatt sig i Stockholm kommer säkert att bli våra vänner efter det här.

Efter en sådan här resa är man verkligen glad över de små detaljerna som man har hemma: Rinnande vatten, elektricitet, varm dusch, färsk mat osv.
Skönt att vara hemma igen!

Så var det gjort – köttet och grönsakerna torkade, ny multi-fuel brännare inhandlad och konverterad för bruk med Trangia, ryggsäckarna packade, blommorna vattnade, locket lagd på brunnen (nej förresten, vi haaar ju ingen brunn) mm. Idag ställer vi kosan mot Abisko och kommer att vandra i väglöst land ner till Kebnekaise på Kungsleden. Vi har gjort det litet bekvämare för oss genom att skippa tält och sovsäckar eftersom vi tänker bo i stugor längs vägen. På detta sätt väger ryggsäcken ”bara” ca 17 kg, men det räcker, tro mig. Förmodligen kommer vi att få hälften av maten kvar, för det tar otroligt mycket plats i min ryggsäck i alla fall. Men så skall krubbet räcka till oss båda i en hel vecka, så vem vet, det kanske är för litet. Vi får väl se. Watch this space som man brukar säga.

Vet du vilket resmål som ökar mest bland de som svenskarna reser till? Det vet jag – det är Kroatien. Alla man frågade och som hade en åsikt om det resmålet var positiva eller hade hört någon annan som var positiv till det. Nu vet vi själva, för nu har Martha och jag varit i Porec som ligger på Istriska halvön vid Adriatiska havet (en del av medelhavet). Och vad tyckte vi då? Jo vi tyckte mycket om Kroatien vi också. Jag kunde till en början inte riktigt sätta fingret på varför jag gillade landet, men kom så småningom fram till att det helt enkelt är lagom. Och vi svenskar gillar ju saker som är lagom. Det är till exempel lagom varmt, lagom billigt, lagom avstånd till intressanta upplevelser, lagom avstånd till grannländerna Slovenien, Österrike och Italien, lagom många turister, lagom varmt i vattnet osv.
Förutom Porec hann vi också besöka Postojna-grottorna i Slovenien, Trieste och Venedig i Italien och Rovinj, Limfjorden (jo, det finns en sådan i Kroatien också) och Vrsar i Kroatien.
Jo just det – vi hann med att geocacha också förstås! En cache i Slovenien, två i Venedig och två i Kroatien (strax norr om Porec) blev facit. Om någon undrar så hann vi faktiskt med att sola och bada också, en mycket intensiv vecka med andra ord, så nu skulle det vara skönt med en veckas semester (!)

Mitt web-hotell Ankahost.com har haft oförskämdheten att stänga av min sajt (hultman-puke.com, kammarkoren.com pdamuseum.info), och detta helt utan förvarning eller förklaring! När jag försöker kontakta dem per e-mail och på deras support-formulär får jag inte ens ett svar. Jag har försökt ett antal gånger nu, men inget svar. Jag skulle ha litat på mitt eget råd – "Om det låter för bra för att vara sant, så är det så." 🙁

Därför ligger numera sajten på Webhostingbuzz istället

Igår gick jag och Martha en Kajak-kurs på Arkösund. Det var en heldagskurs för nybörjare och vi hade tur som slapp dela läraren med några andra. Vädret var jättedåligt – det hade regnat i princip hela tiden det senaste dygnet – men när vi väl kom i kajakerna så betydde vädret ingenting. Det var jätteroligt, men även jätte-jobbigt, eftersom tekniken fortfarande brister. Det är meningen att jobbet skall göras av kroppen, inte av armarna, men det är lättare sagt än gjort. Trots bristande teknik – som efterhand blev mycket bättre – lyckades vi ta oss från Sköldvik (där kursen startade) till Arkösund för lunch och vidare genom en stor vass till en ö där vi fikade. Det är där bilden är tagen. Tyvärr har jag ingen vattentät kamera, så jag vågade inte fota medan jag paddlade. Detta var första gången vi paddlade kajak, men det lär inte vara den sista, var så säker!

Martha och jag håller just nu på att byta panel på en del av huset. Ett jobb som tar betydligt mer tid än man kan tänka sig. Dels skall ju trät behandlas med olja och olika lager av färg, dels skall den gamla panelen bort från huset, och så skall den nya upp igen. Allt det här tar tid. Men å andra sidan hade vi ju avsatt en av semesterveckorna för detta. Frågan är bara hur långt vi hinner, för vi skall hinna med en kurs i havskajakspaddling också…

Så har vi då varit på visfestivalen i Västervik igen. Denna gång var det verkligen en visfestival och inte en vattenfestival som förra året… I år var det dessutom 40-års jubiléum, vilket märktes på att det var ovanligt många bra artister och att festivalen var utökad med en extra dag (till fyra totalt). Martha och jag var där på torsdag och fredag, vilket förmodligen var de bästa dagarna, åtminstone med vår smak mätt. De artister vi fick se var:

• Ewert Ljusberg (Jämtlands President som är otroligt bra på att spela virtuellt bluesmunspel)
• Lasse Berghagen (som otroligt nog fick oss att sjunga allsång)
• Lill Lindfors (som uppträdde som en diva)
• Göran Engman (lokal Västerviksförmåga)
• Peter Harrysson (jo, han från "Så skall det låta". Han kan faktiskt sjunga själv)
• Uno Svenningsson
• Lisa Nilsson (som blivit tjock)
• Helen Sjöholm (bäst av alla)
• Sanna Carlstedt (en mycket frisk fläkt)
• Lasse Tennander (för 20 gången i Västervik. Har därmed rekordet?)
• Stefan Andersson (trevlig överraskning)
• Bo Sundström (från Bo Kaspers orkester, nådde inte ända fram som man säger i sportsammanhang)

Ingen dålig lista, eller hur?
Dessutom fick jag tillfälle att testa den nyinköpta kameran, en Panasonic Lumix FZ5 som har 12 gångers zoom, vilket gjorde det möjligt att "komma riktigt nära" artisterna utan att för den skull sitta framme vid scenen. Tack vara antiskak-funktionen blev många bilder riktigt bra, trots dåligt ljus.