Så hade spexet äntligen premiär, och ytterligare två föreställningar. Och allt var fantastiskt kul! Fullsatta salonger alla tre gångerna, jättekul människor att jobba ihop med, och en del slit med att lära sig alla sex (!) repliker (som grävare ”Kal” från Göteborg), fyra sångtexter (en som adelsman, en som grävare och två finalnummer) och ett antal danssteg. Publiken gillade tillställningen och själv kan jag konstatera att jag själv inte sett något bättre spex, med möjligt undantag av ”Kung mot sin vilja” för ca 25 år sedan. Martha tyckte likadant.

Nu är det inte utan sorg i hjärtat och lite ”spex-baksmälla” man kan konstatera att det dröjer minst 5 år till nästa jubiléum. Om jag skall vara med då? Klart jag skall – om jag får!

Jubelfesten efter sista föreställningen var en av de större fester jag varit med på – jag tror vi var 240 spexare och respektive (i många fall har paren hittat varandra i spexet), så det gick åt en stor lokal. Lokalen var helt ny för mig – den kallas Mesopotamien och ligger i Jägarvallen. Massor av gyckel blev det förstås, och själv blev jag inbladad i ett ”piko-spex”, dvs en jätteliten version av Göta Kanal 1 – Linköpings allra första egna studentspex. Eftersom den ursprunglige Baltzar von Platen inte var med på festen fick jag nöjet att spela den rollen.

Nu längtar jag efter nästa spex!