Igår var jag, Martha och vår kompis Monica på konsert på Öland (Solliden scenen). Det var Tommy Körberg och Stefan Nilsson som underhöll. Att Tommy har en fantastiskt röst visste jag redan. Vidare visste jag att Stefan Nilsson är en fantastisk kompositör. Vad jag inte visste var att Tommy Körberg var så bra underhållare. Värsta stå- upparen faktiskt. Skrattade mej halvt fördärvad åt hans skämt om bl a Runar och Carola. Och jag visste inte heller att Stefan Nilsson är en fantastisk pianist. Han behärskar allt från visa till Jazz och boogie- woogie. Att vi dessutom hade tur med vädret gjorde att hela kvällen vart hel-lyckad.
P1040359.JPG

I helgen tog vi Pip-Larsson till S:t Annas skärgård, mest bara för att komma iväg från alla måsten hemma. Från början hade vi tänkt oss att campa på Tyrislöt, men där var det fullt, så vi tog den som låg närmast. Alls inget fel på campingen, och en helt spektakulär solnedgång fick vi på köpet. Gissningsvis delade vi campingen med 40% tyskar och 60% svenskar. Intressant att se hur många tyskar som väljer Sverige att turista i…

Var på Per Gessles "En händig man" konsert i helgen tillsammans med Gabriella, Adde och Martha. (Annelie var också på konserten med oss.) Inte för att jag gillar Per Gessle nåt vidare, utan mest för att Gabriella hade önskat sig att få gå på den konserten med oss. Hon och Adde fick biljetterna och en middag på restaurant Tropikhuset (som ligger i Trädgårdsföreningen) i förlovningspresent av oss. Säga vad man vill om Per Gessles melodier och framför allt texter (slumpgenerator?), men proffs är han i alla fall. Allting är välrepeterat och flyter på perfekt. Och stämningen var det absolut inget fel på. Kul också att se att Per har lyckats engagera en ny generation lyssnare ("fjårtisar"), något som väldigt få artister lyckas med.

Tråkigare än själva konserten var konsertarrangören. Alla vet att om man har konsert utomhus (denna var på Stångebrofältet) i Sverige, så är risken överhängande för att det skall komma att regna. Därför är det naturligt att ta med sig en paraply. Därför blev jag mycket paff när arrangören vägrade att låta besökarna ta med sig paraplyerna in. Ännu mer förbannad blev jag när man dessutom inte kunde lämna kvitto, eller på annat sätt garantera att man fick tillbaks sin paraply när konserten var slut. USELT! Dessutom hade det inte stått något om detta på biljetten eller på sajten där man beställde biljetterna (Ticnet). Det slutade med att Martha fick knata tillbaks till bilen som vi parkerat en lång bit ifrån Stångebrofältet (på P-plats Pelargonian).

Tillbaks till själva konserten: Tyvärr var det inget förband utan vi fick se ett antal mer eller mindre roliga videos från 60-tal och framåt. Alla från EMI som förmodligen är Gessles skivbolag kan man förmoda. Vi hade turen/skickligheten att hamna väldigt långt fram vilket gjorde att stämningen blev bra och att jag kunde ta en del bra bilder (klicka på bilden ovan för att se den större).

I helgen var vi på Viktoria Hålléns – en av Marthas kusiners – konfirmation i Gransnäs, Småland. Hon har tillbringat tre intensiva veckor med bibelstudier, andakt och – får man förmoda – en hel del skoj också. Förr i tiden bestod ju "examinationen" av att prästen gav var och en av konfirmanderna en eller flera frågor. Kunde man svar blev man godkänd, annars inte. Nu är det inte så hårt, men mycket roligare istället. Examinationen bestod istället av en redovisning iform av ett grupparbete som hade formen av ett TV-program "Gudmorgon Världen" – en "sitcom" som sades sändas i "God Channel". Det hela var MYCKET underhållande. Konfirmanderna hade verkligen lagt ner mycket kreativt arbete för att få till det hela. Det faktum att denna del av Småland drabbades av strömavbrott en kvart innan redovisningen stoppade inte deras entusiasm. Synd bara om killarna (tror jag att det var) som hade övat in kompet på elektroniska trummor och el-bas. Deras insatser fick vi tänka oss istället.
Efter redovisningen serverades kaffe i den mörklagda, men med små värmeljus upplysta, matsalen. Därefter var det dags för gudstjänst i Askerby kyrka, en sådan där kyrka som har ett kor i varje väderstreck. Prästen, en ung tjej vid namn Maria, lyckades trots brist på el göra sin stämma väl hörd i den överfulla kyrkan. Ännu mer imponerande var att första psalmen spelades på en orgel som dagen till ära fick trampas för att få luft. Som av ett Guds verk återkom strömmen, och därmed belysningen, strax innan nattvarden.
Dagen avslutades med en middag bestående av kassler, sallad och potatissallad. Egentligen skulle det ha varit potatis, men elavbrottet gjorde att man fick improvisera. Konserverad frukt med glass avslutade middagen.
Summa summarum var konfirmationen, trots ihärdigt regnande, en mycket positiv upplevelse.
Detta var också första gången vi använde vår nya husbil – Pip-Larsson – på riktigt, dvs vi övernattade på en rastplats nära Tranås. Det hela fungerade mycket bra. Visst tar det tid att lära sig att slappna av och sova ostört fastän det regnar på taket, men det kommer. Och alla detaljer såsom kokplattor och kylskåp fungerade som de skulle. En mindre detalj retade vi oss på bara: Något fick kontroll-panelen ovanför dörren i bo-delen att pipa med ojämna mellanrum. Kanske var det när värmen gick igång. Nu återstår att läsa manualen för att ta reda på hur man kan stänga av pipet.