Resedagbok 25 Maj 2007:
Sitter på tåget från Malmö/Köpenhamn till Linköping. Det skulle jag egentligen inte alls göra men idag har nästan allt gått snett. Låt oss ta det från början:
Vaknar upp som jag skall i ett hotellrum i Lissabon kl 06.00 efter en lång dag igår med presentationer och diskussioner för Vodafone Global (en sammanslutning av ett flertal av Vodafones operatörer i Europa). Så långt så väl. Likaså var frukosten OK och taxin tog mig snabbt till flygplatsen. Där börjar problemen: I incheckningsdisken får jag reda på att bagaget visserligen kan skickas till Linköping, men att jag själv måste checka in igen på Kastrup. Varför kan han inte säga. Nåväl, vidare in genom säkerhetskontrollen; letar reda på en Staralliance lounge. Frågar om de har trådlöst Internet. Det har de, säger damen som i övrigt inte uttrycker någon form av känslor. Hon ser så uttråkad ut som det går. Nåväl, jag får ett kort som skall ge mig 30 minuters fri uppkopplingstid. Funkar det? Nej, naturligtvis inte. På sidan man surfar till finns ingen möjlighet att mata in någon gratiskod. Så det blir till att betala för sig istället. 4 Euro för 30 minuter. Hutlöst, men jag bara MÅSTE få iväg de där e-mailen eftersom internetuppkopplingen på hotellet inte fungerat alls.
Ser på klockan att det nog är bäst att ge sig av till gaten. Det innebär att jag inte ens hinner utnyttja mina 30 minuter.
Gaten ligger på andra sidan terminalbyggnaden så det tar en stund att ta sig dit. Skönt, det står inte boarding än, så jag är inte för sent ute. Det står ingenting, och framförallt står där ingen personal i gaten. Skumt. Sätter mig ner och väntar. Klockan går och fortfarande händer inget. Går fram och tittar. Inget flygplan. Kan bara betyda två saker: Antingen är planet försenat, eller så är det buss som gäller och med tanke på vad klockan är och det faktum att det inte står någon buss där heller, så kommer vi att bli försenade. Om detta står det dock inget på informationstavlorna. Jag börjar bli stressad eftersom det bara är 45 minuters glapp mellan att Lissabonplanet landar tills att Linköpingsplanet lyfter. Det ger mig ungefär 20-25 minuter att förflytta mig på Kastrup. Inga problem om flyget är i tid, men stora problem om det inte är det. Och det kommer det inte att vara. När väl bussarna är packade och alla har satt sig tillrätta osv inser jag att förseningen nu är 30 minuter. Jag kommer inte att hinna. Skit! Rejält stressad av detta faktum försöker jag ändå få tiden att gå genom att läsa MacWorld och att njuta av måltiden som TAP som en av de få kvarvarande flygbolagen har nöjet att servera gratis till ekonomiklass-passagerare.
Så småningom landar vi på Kastrup och jag hör mitt namn ropas upp av kabinpersonalen. Jag får veta att jag skall skynda mig och att jag får eskort till mitt nästa plan. Wow – jag får äntligen åka el-bil på Kastrup! Det går klart snabbare än att springa, men men… När vi kommer fram till gaten så hittar chauffören av el-bilen inte den gate som Linköpingsplanet skall gå ifrån. Efter efterforskning får jag veta att "tyvärr, planet lyfte precis". Så var den dan perfekt. Trodde jag. För värre skall det bli. Jag blir visad till en dam vid en disk som skall hjälpa mig. Efter 15 minuters väntetid, och efter att jag fått hiva upp datorn och visa min reseplan, informerar hon mig om att min resa tyvärr är bokad som två olika biljetter och därför har de varken skyldighet eller möjlighet att hjälpa mig att omboka. Skall jag åka får jag köpa ny biljett! OK då, det får Ericsson ta, men när gå nästa flight till Linköping eller Norrköping? "19.40 för båda två, men tyvärr, de är fullbokade". Och nästa? 22.40 men den är fullbokad den me. Men du kan ju alltid ställa dig på väntelista. Jo jag tackar. Men så roligt skall vi inte ha, så jag ringer upp "American Express Nyman & Schultz", dvs vår resebyrå. Or so I think, för rösten som svarar säger "Ericsson, godmiddag". Jaha, jag trodde att jag skulle komma till Nyman & Schultz säger jag. Vänta skall jag koppla dig, säger hon. Efter 10 minuters väntan på N&S så får jag tala med en agent. Hon kollar och ser att jo, det skall finnas plats på tåget nu 15.35, men hinner du ta det? Jag kollar och inser att det finns en chans, men i så fall måste jag rusa. Problemet är ju att jag måste hämta ut mitt bagage, för det har personalen på flygplatsen sagt. Jag ner till ankomsthallen, kollar vilken bana som har bagage från Lissabon, hittar den, men inte mitt bagage. Snabbt – måste hitta bagage-expeditionen. Hittar den längst bort. Kö. Förklarar mitt utsatta läge och får tillstånd att gå före i kön. "Nej, jag ser på din tagg att ditt bagage skall till Linköping, så du får hämta upp det där, och är det inte där så får du felanmäla det där". OK, ner till tågstationen istället. Väntar. Väntar. Inget tåg. Till slut kommer det ett. ÖVERFULLT! Konduktörn kliver ut och säger "tyvärr, tåget är fullt, vi tar inte emot några fler passagerare". Det skiter jag i – jag MÅSTE hem! Med påföljd att jag får ett par griniga kärringar på halsen som går på om att "skamligt att vuxna människor inte kan lyda enkla instruktioner". Jag väljer att skita i dem. Halvt lutande och stående börjar färden mot Malmö. Under tiden ringer telefonen och det är N&S som äntligen lyckats få fram ett bokningsnummer. Biljetterna måste jag nämligen hämta ut själv, då det är något strul med SJ’s system som gör att det inte går att lägga dem på Comeo kortet. Inte heller går det att SMS:a koden till mig eftersom det är något strul med N&S SMS system (den är överbelastad). Och när jag ändå är inne på ämnet: Anledningen till att jag hela tiden hamnar på Ericsson istället för N&S när jag ringer är att det är något strul med Ericssons växel som inte kan koppla vidare automatiskt. SUCKKKKK!
Nåväl N&S frågar om jag har något att anteckna på och när jag väl fått fram det i röran på tåget så åker vi in i tunneln och tappar kontakten. Kommer så småningom fram till Malmö, och efter ytterligare två samtal till Ericsson->N&S så har jag koden och ställer mig i kö till biljettautomaten. Jag har 10 minuter på mig innan tåget skall gå till Linköping. Kommer fram till automaten, matar in koden och den dj-a dumburken säger något i stil med "Denna typ av biljett kan du inte köpa i automaten". Fattas bara det! Jag in i biljettförsäljningen och lyckas övertyga en säljare att jag inte kan vänta 20 minuter på min tur. Han matar in koden på sin terminal och säger "tyvärr den här typen av kod kan jag inte skriva ut biljetter för, den måste du ta ut i en automat". Men det var ju det jag försökte! Snäll som han är (han ser väl min desperation) går han med mig ut och matar själv in koden. Biljetterna kommer snällt ut. Äntligen! Sätter mig på tåget. Pustar ut. Kopplar upp mig. All is not lost…
Uppdatering 27 Maj: Som om inte ovanstående skulle vara nog, så blev jag magsjuk så fort jag kom hem. Spydde som en, ja vad är det nu man spyr som? Var helt spak igår och kunde varken äta eller dricka utan att det kom i retur. Idag är jag på benen igen, men stannar hemma från jobb och körfest imorgon.
Powered by ScribeFire.
