Jag har just uppgraderat vårt bredband till ADSL2+ Annex M, eller uttryckt på ett något mindre tekniskt sätt – ”upp till 20 Mb/s nerströms och upp till 3 Mb/s uppströms”. Vi bor 1,7 km från telestationen så vi tappar lite i hastighet, men inte så mycket som man skulle kunna tro (och som Bahnhof befarade): I praktiken får vi 18 Mb/s nerströms och 2,2 Mb/s uppströms. Eller: Tre gånger så snabbt att ladda hem och dubbelt så snabbt att ladda upp. Härligt! Dock är det tydligen väldigt ny teknik för stadsnätet, eftersom man ännu inte har fått det hela riktigt stabilt. Jag behöver allt som oftast boota om modemet 🙁

Hoppas att detta löser sig snart.

Jag och Martha har just kommit hem från en fyradagars skidresa med buss till Trysil i Norge. Resan arrangerades av Janne Lundvall på Ericsson, men det fanns deltagare från andra ställen än Ericsson också (som t ex Martha). Vädret var härligt, solen sken nästan hela tiden och det var varmt. Så varmt att snön naturligtvis delvis smälte och blev till något som bäst kan beskrivas som sorbet. Men på morgonen var det hårt på den sida av berget vi bodde på (Fageråsen). Att det var mjukt gjorde inget, man lärde sig snabbt behärska underlaget och det var till och med riktigt kul. Det enda som inte var riktigt kul var det som jag skulle vilja kalla "stopp-snö". På något skumt sätt blev snö på vissa ställen lika sträv som en hall-matta, och man föll nästan framlänges när man körde över den. Kanske var det en kombination av temperatur och kristall-struktur som gjorde detta, jag vet inte, men jag har aldrig råkat ut för det förut.

På kvällarna umgicks vi, lagade mat, sjung Singstar (en variant av karaoke på Sony Playstation) och tittade på Hockey. Jag och Martha var inkvarterade tillsammans med 14 andra killar och tjejer, där vi bara kände en av dem. Det hela var mycket trevligt och vi kommer säkert att följa med nästa år också.

Idag vid frukostbordet (eller borde man kalla det ”brunch-bordet”?) såg vi inte mindre än två, för oss ovanliga, gäster utanför tomten: Ett par gröngölingar; stora, granna, men hade uppenbarligen inte fattat att hackspettar skall sitta i träden och banka, utan bankade i marken som vilken skata som helst, och en liten rödhake. Väldigt snygg. Möjligen var det den plötsliga återkomsten av vinterväder som gjorde att de sökte sig närmare husen.

Idag kan jag vara extra stolt över min son. Alex går nämligen högvakt på kungliga slottet i Stockholm från idag och en vecka framåt. Vi följde hela marschen från Armémuséum till slottsgården. Först red två poliser till häst. Sedan kom armens trumkår och sist Alexanders förband (livgrenadjärförbandet från Kungsängens regemente). De marscherade mycket snyggt. Martha har koll på det här eftersom hon själv gått högvakt och kunde konstatera att de övat duktigt och gick både rakt och i takt. När det var dags för vaktavlösning var det Alex stämma som ljöd "I gevääääär!" högt och tydligt över hela slottsgården. Att det var han som fick göra det beror på att han är truppbefäl. Som sagt, en dag att vara extra stolt som far.

Så har det hänt: Jag har vunnit en tävling! Och det är inte en dag för tidigt. Jag trodde aldrig att jag skulle vinna en tävling, men i lördags var det alltså min tur. Martha och jag var nere på stan för att handla. Då gick vi förbi Stora Torget och där hade K-Rauta en roadshow där de visade olika verktyg och heminredningsidéer. Konfrensier var ingen mindre än Martin Timell. "Skall vi gå dit och titta?" sa Martha och jag svarade "äsch, jag är väl inte intresserad av kändisar, men vill du så.." och så gick vi över och kollade lite. Där fanns bl a ett "tält" där skruv-tillverkaren Grabber visade upp sina produkter. Jag provskruvade lite i trallvirke och det gick bra. Fick så se att de hade en tävling "gissa hur många skruv det är i burken", så jag tog en lapp och sa självsäkert "Tja, det är ju 187 stycken förstås". Fyllde i och gick vidare för att fika på Chocolat. Sedan åkte vi ut till Tornby för att bl a handla på Maxi. Då ringer Marthas telefon (hon hade också fyllt i ett tävlingsformulär) och det är killen från Grabber. Han ber att få tala med mig. "Grattis, du har vunnit, och det var liksom inget snack om saken. Du gissade mitt i prick!" Japp, det var precis 187 skruv i burken. Han undrade om jag kunde komma ner till torget igen för prisutdelning. Och visst, det ställde till planerna lite grand, men vad gör man inte? Så vi ner till torget igen och efter lite väntan var det dags för prisutdelningen. Timell får mitt tävlingsbidrag och frågar den som lämnade det till honom "Vad är rätt svar"? Och han pekar på lappen. Timell: "Men jag trodde att det var gissningen?" Ja just det! Aha, han gissade alltså precis rätt? Så jag fram och fick ta emot en skruvdragare Black & Decker, modell dyr och två hinkar med Grabber-skruv. Värde ungefär 2000 kronor. Inte illa för en gissning. Och så fick jag skaka tass med Martin Timell. Inte illa det heller. Han utnämnde mig genast till "Världens bästa gissare".

🙂