Tyvärr var Marthas illamående på juldagens eftermiddag ingen tillfällig matförgiftning utan förmodligen en släng av vinterkräksjukan. Det betydde att hon var sängliggande hela annandagen. Jag bestämde mig för att inte på egen hand ge mig ut i skidbacken, utan finnas till hands för Martha. På förmiddagen nåddes vi av beskedet om jordbävnings/flodvågskatastrofen i indiska oceanen och våra tanker gick omedelbart till Håkan och Cathrine som ju skulle fira del av sin jul där (första delen var i Kina). Jag kastade mig på telefonen för att skicka ett SMS och höra om de var välbehållna. Tack och lov visade det sig att de var det. De har till och med kunnat skriva dagbok på nätet, precis som den här. De har haft en väldig tur som har klarat sig oskadda, men ändå: Hur trist är det inte att få semestern förstörd? Hoppas att de kommer hem snart och inte drabbas av några efterskalv…
När vi sedan tittat på två snyftare på TV, ett antal såpor och jag fått i mig två omgångar toast i baren var det dags att åter ta tåget hem till Linkeboda. Trist att det av de förväntade fem skiddagarna bara blev tre, men det var ändå tre mycket härliga skiddagar och vi får väl försöka hitta ett annat tillfälle att kompensera bortfallet. Nu gäller det att försöka skapa litet julstämning hemma tills barnen kommer på torsdag.