Året är 2020, vi är inne i april månad och jag har inte skrivit något i min blogg på mycket, mycket länge. Men situationen är nu så speciell att jag vill bevara den här tidpunkten på något sätt, och då är bloggen ett bra ställe att göra det.

Året började som vanligt. Familjen var på sportlov i Sälen under vecka 8 och någonstans kring den tiden började man höra talas om ett nytt virus som hade hittats i Kina. I staden Wuhan hade många insjuknat och många hade också dött. Viruset fick ett namn – SARS-COV2 och sjukdomen det orsakades döptes till COVID-19 (för COrona VIrus Disease 2019, efter året då det först upptäcktes i Kina). Nu visade det sig snart att viruset spred sig fort. Mycket fort. I början bara i Kina, och då mest i Hubei-provinsen där Wuhan ligger. Myndigheterna införde snart drastiska åtgärder såsom att stänga alla affärer (utom vissa livsmedeslaffärer och apotek), restauranter, barer mm. Dessutom beordrades alla invånare att stanna hemma. Då folk blev sjuka i drivor och sjukhusen inte räckte till, började man snabb-anlägga ett nytt sjukhus. På två veckor hoppades man att det skulle vara klart! (Jag vet inte hur det gick med den saken).

Snart började det rapporteras om fall i andra delar av världen. Iran och Italien var två länder som drabbades tidigt, men det dröjde inte länge förrän Sverige fick sina första fall. Det allra första var i Jönköping, men snart var det många fall i både Stockholm, Västra Götalandsregionen, Sörmland och Östergötland. I vissa länder fick man panik och införde utegångsförbud och stängde ner det mesta. Gränser stängdes och bl a Tyskland förbjöd export av sjukvårdsmateriel, t o m till sina EU-grannar. Det blev snart uppenbart att de senare årens spar-iver på både landstings/region-nivå och statlig nivå hade gjort att vi hade mycket dålig beredskap för den här typen av epedemi. Eller Pandemi som det nu kallas när det drabbar hela världen. Så alla sjukhusledningar går upp i stabsläge och katastrofläge och börjar jaga skyddsutrustning såsom visir, andningsskydd, skyddsrockar och också respiratorer och test-kit för viruset. De får snart hjälp av Socialstyrelsen som hjälper de mest utsatta regionerna. Folkhälsomyndigheten blir snart den viktigaste myndigheten i hela Sverige, och Anders Tegnell, statsepidemiolog, blir ett namn som alla svenskar känner till. Sverige väljer en något annorlunda väg än de flesta andra länder omkring oss, däribland Danmark och Norge. Istället för att beordra alla att stanna hemma, försöker man hitta en gyllene medelväg som gör att vi ”plattar ut kurvan” dvs får ett långsammare spridningsförlopp än om vi inte gjorde något alls (vilket hade lett till en exponentiell spridning),där antalet sjuka som behöver sjukhusvård håller sig på en nivå som landet klarar av. Hittills verkar det funka.

Eftersom viruset inte kan utrotas och det inte finns någon bot, så är det enda hoppet att man blir immun när man har varit sjuk. Det mesta tyder på att det är så. Och då finns det ett fenomen som kallas flockimmunitet. Det innebär att när ett visst procent-tal av befolkningen har haft sjukdomen (säg 60-70%) så blir det så svårt för viruset att hitta nya personer att smitta, att smittspridningen dör ut. Så målet bör alltså vara att fixa till denna flockimmunitet så snart det går, utan att för den skull överbelasta sjukvården.

Sjukvården ja. Martha har nu fått andra arbetsuppgifter och jobbar som sjutton med att följa upp leveranser. Detta för att sjukvården skall hinna med. Östergötland har för övrigt flest antal sjuka i COVID-19 per capita. Dock har ingen i familjen haft det ännu, såvitt vi vet. För det är grejen – många som får sjukdomen får väldigt lindriga symptom, eller inga alls! Medan andra blir så sjuka att de behöver intensivvård, och i vissa fall dör. ”Case fatality rate” dvs dödligheten i sjukdomen verkar ligga någonstans kring 1%, men det är svårt att veta eftersom inte alla testas. Det verkar mest vara åldringar (över 70 år) och personer med ”underliggande sjukdomar” såsom diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar eller lungsjukdomar som dör. Fetma verkar också vara en komplicerande faktor.

Så vad har Sverige gjort så här långt för att sakta ner förloppet? Först förbjöd vi folksamlingar på fler än 500 personer. Det ledde bl a till att större konserter och dylikt fick ställas in. Sedan har den gränsen minskats till 50 personer. Vi rekommenderas att inte gå närmare varandra än 2 meter. Restauranter måste glesa ut runt borden. Alla som kan jobba hemifrån ombedes göra det. (Tyvärr kan jag inte göra det då jag jobbar i ett hemligt projekt). Universitet och Gymnasieskolor bedriver undervisning på distans. Man skall stanna hemma om man känner sig det minsta sjuk, och slipper karensdagsavdrag. Man skall vara hemma två dagar efter att man känner sig frisk igen. Man skall inte företa annat än absolut nödvändiga resor.

Pga dessa åtgärder, och åtgärder som andra länder har infört har gjort det MYCKET svårt för vissa branscher. Speciellt svårt har rese- och upplevelseindustrin det, men även hotell och restauranter har det mycket tufft. Regeringen har annonserat paket efter paket med stödåtgärder till företagen så att de t ex kan korttidspermittera anställda utan att de behöver förlora så mycket i lön. Ekonomin går jättedåligt nu. På världsmarknaden säger man att det inte har gått så här dåligt sedan den stora depressionen på 30-talet. Aktiemarknaden störtdök först, men har klättrat litet uppåt, så den är nästan tillbaks på samma nivå som för ett år sedan. Konstigt. Jag gissar att det kommer en andra störtdykning snart.

När detta skrivs är över 2 miljoner månniskor världen över konstaterat smittade. Det betyder förmodligen att det EGENTLIGEN är minst 20 miljoner smittade. Värst är läget i USA, där man har över 650 000 smittade. Totalt har nästan 150 000 människor dött i sjukdomen. Vi vet inte på vilket sätt det kommer att gå att semestra i år. Med litet tur kommer det ett vaccin i slutet av året eller i början av nästa. I väntan på det är det bara att hoppas på att man antingen får sjukdomen med väldigt lätta symptom eller inte alls. Tack och lov behöver vare sig jag eller Martha vara oroliga över att förlora jobben pga krisen. Något som många andra redan gjort. Flera miljoner i USA t ex.

En sak är klar. Världen kommer inte att bli sig lik efter det här. Många har fått sig både en och två tankeställare. T ex om vad som är viktigt i livet. Eller behovet av beredskapslager. Eller hur beroende vi är av Kina.

Edit 2020-04-18: Ville lägga till en bit om hur familjen påverkas just nu.
Jobb, H-G: På Saab Dynamics är det nästan som vanligt. Men det finns lappar överallt som säger ”håll avstånd” med en bild på Corona-viruset. Man skall bara sitta på varannan stol i konferensrummen och matrummen. En av restauranterna i närheten (Krubbstugan) har slagit igen tillfälligt under April månad. De som kan jobba hemifrån gör det (men jag är inte en av dem). Vissa leverantörer säger att ledtiderna kan bli längre. Kundmöten tas per Skype istället för IRL för det mesta.
Jobb, Martha: Martha och hennes kollegor jobbar nu med att jaga leverantörer istället för olika typer av IT-projekt och verksamhetsutveckling. En del jobbar hemifrån.
Skola, Amelie: Allt är som vanligt förutom att fler barn är hemma när de har någon typ av symptom.

Fritidsaktiviteter: Min kör (Ad Libitum) har tagit uppehåll på obestämd framtid. Två konserter fick skjutas på framtiden. Förhoppningsvis kan vi göra dem i September istället. Marthas orkester har också tagit uppehåll på obestämd framtid. Tae Kwon-Do pågår som vanligt, men övningarna har gjorts om så att vi inte gör moment med närkontakt (t ex fight). Gradering tycks bli av 30 maj, men jag är osäker på hur jag skall ställa mig till det. Amelies ridning på Valla pågår som vanligt. Aktiviteterna på 4H-gården har anpassats så att inte fler än 30 deltagare kan vara med på en och samma gång.

Semester: VI hade planerat en skidresa till Trysil med husbilen i påskas. Den blev inställd. Norska myndigheterna stängde hela anläggningen redan i Mars. Vi har fått pengarna för campingen återbetalda av Skistar. Sommarsemestern hade vi planerat att spendera åtminstone delvis i Polen. Det ser mörkt ut nu. Vi får nog ställa in oss på en semester någonstans i Sverige istället.