Så har vi då äntligen hämtat hem vår nya kisse Isis. Efter flera timmars jobbig resa med pendeltåg, tåg och bil, kom hon hem till sitt nya hem i Lambohov. Inte var det konstigt att hon först var väldigt skygg och reserverad. Med tanke på att vi hade ryckt upp henne från hennes hemvana miljö – en etta i Tullinge tillsammans med två katt-kompisar – och placerat henne i ett stort hus, utan några kompisar, så tycker jag att hon har anpassat sig väldigt snabbt. Nu, efter ett par dagar, är hon hur social som helst och vill helst vara där vi är. Men en sak har jag varit orolig för tills alldeles nyss… Hon har inte ätit något! Och det fastän vi har köpt exakt samma mat som hon fick hemma hos sin förra matte. Men ikväll flög f-n i mig och jag bjöd henne att smaka av älg-grytan. Och det gillade hon! Och då provade jag att ge henne tonfisk också. Naturligtvis gick det ner med god aptit också. Det är bara torrfordret som står där oätet… Med tanke på att hennes förra matte också påstod att hon inte gillade att bli klappad på huvudet – vilket hon verkar gilla speciellt mycket – börjar jag undra huruvida förra matte verkligen kände sin kisse…