Valborg och sjungning med Lihkören på Borggården precis som vanligt. Men ändå inte precis som vanligt, för i år stod vi inte på ett lastbilsflak och blickade ut över domkyrkan och Storgatan. Istället stod vi på en nyuppförd scen och blickade ut mot parken och gamla fängelsemuren. Och som om inte denna förändring var nog så hade vi dessförinnan repeterat i domkyrkans församlingshem med stolarna vända åt andra hållet än de har varit vända de ca 25 år jag har varit med! Men vänta, det kommer mer: Vi brukar alltid äta lunch på Hamlet, och då sjunga snapsvisor. Andra gäster brukar applådera entusiastiskt efter första snapsvisan, därefter mindre och mindre tills man mer eller mindre ser ut som om man vill kasta ut oss. Inte i år! I år var det ingen applåd efter första snapsvisan, men däremot efter andra, och tredje osv i ökande grad av entusiasm. Varför är allt så konstigt i år ;)? Jo just det: Undrar du varför Björn Knutsson står och håller upp sin mobiltelefon, så beror det på att vi sjunger för Kungen(!)