I lördags provade jag och Martha på geocaching för första gången tillsammans. Själv hade jag tjuvstartat redan för ett par månader sedan men skändligen misslyckats med att hitta min första "gömma". Du kanske inte vet vad geocaching är för något? Låt mig i så fall berätta: Man har en GPS-mottagare (alltså en sådandär som visar var någonstans på jorden man befinner sig) och knappar i denna in koordinater till en "gömma" eller "skatt" som man har snokat upp på nätet, på www.geocaching.com närmare bestämt. Dessa "skatter" består oftast av en liten plastlåda – typ tupperware – som innehåller en loggbok och några andra småsaker. När man hittar den, skriver man in sig i loggboken och kan ta en av småsakerna om man lägger dit något annat istället. "Det är väl ingen match om man har en GPS" kanske du tror. Men det är det, för GPS:en tar dig bara till rätt ställe på sisådär 10 meter när, och det kan finnas väldigt många ställen att gömma en plastlåda på inom 10 meters omkrets. Speciellt svårt är det om vi talar om en s k "micro-cache" som är en sådan där burk som en filmrulle ryms i. Då kan det vara riktigt svårt att hitta den.

Så vad är tjusningen med detta? Jo, att få komma ut i naturen och se platser som man inte annars skulle ta sig till. Och spänningen med "tävlingsmomentet" att hitta gömman. Prova själv!