Läste i tidskriften Ingenjören om en norrländsk kille vid namn Thomas Öström som fick en ingivelse en dag när han stod vid ett övergångsställe i det luftförorenade Peking. Han sa upp sig från sitt jobb och började jobba med att lösa världens energiförsörjningsproblem. Önskar ibland att jag var lika djärv. Efter lite olika idéer som förkastades kom han så småningom med hjälp av sin granne på en teknik som kan producera el från relativt lågtempererat vatten. För att vara exakt handlar det om att det finns en temperaturskillnad mellan en ”varm sida” och en ”kall sida”. Med bara 90 gradigt varmvatten på ena sidan och rumstemperatur på den andra sidan skall processen fungera, generera stora mängder el och vara skalbar från hushållsnivå till kraftverksnivå. Företaget de bildade heter Climeon och är ännu i sin linda.

Detta verkar fantastiskt och om det håller skulle jag gärna vilja investera i detta bolag. Kanske även jobba där. ”Enda” problemet – det finns i Stockholm och för närvarande har jag ingen lust att rycka upp familjen för att flytta till Stockholm. Förresten har jag aldrig någon lust att flytta till en stad som har akut trafik-infarkt och där det anses som normalt att betala 1,5 miljoner för en 2-rumslägenhet.

Nå, om bloggen ”Cornucopia?” har rätt skulle värmen från tre styckan av IKEAs värmeljus kunna generera el nog att lysa upp ett helt rum (med LED-lampor då förstås).