I helgen gjorde vi det som vi planerat i över 9 månader: Vi gifte oss! Och vilket bröllop sen! Det var allt vi hade hoppats på att det skulle bli. Saxkvartetten lät underbar på inmarschen, Bella sjung jättefint till ackompanjemang av Lars-Erik, Therese och Annette och Mikael var gudomlig (!) som präst. Det kunde inte bli bättre helt enkelt. Efter en tur i den fina Opel Kapitän 1950 som vi hyrt för tillfället och lite fotografering var det så dags för mingel på Hällagården med skumpa och snittar. Hasse o Marianne, vårt värdpar, hälsade välkomna och gick igenom lite detaljer innan de lämnade över till kvällens toastmaster Peter som strax kallade de ca 90 gästerna till bords. Kvällen blev sedan fylld av sång, upptåg och diverse spex. Både jag och Martha svävade som på små moln hela kvällen. Jag tror det bästa ordet att beskriva tillståndet vi befann oss i är "euforiskt". Mjölby storband blev pricken över i. Gud så härligt att få dansa till storbandsjazz! Att jag dessutom fick sjunga en låt med dem (Nat king Cole’s "You can’t take that away") gjorde inte saken sämre. Vi kom inte till vårt övernattningsställe (Nääs kursgård) förrän sent på småtimmarna. Det finns så mycket att berätta, men det skulle bli en alldeles för lång blogg om jag gjorde det, så du får väl fråga mig om detaljerna istället nästa gång vi ses…
Hursomhelst är jag troligen världens lyckligaste man just nu.