Jag tillhör den del av mänskligheten som ibland får ut och resa i tjänsten. Ännu så länge har varken staten eller min arbetsgivare satt käppar i hjulen, utan vi får faktiskt behålla de bonuspoäng som vi därmed tjänar in. Så vad använder man poängen till? Jo till bonus-resor. För några år sedan reste jag rätt mycket, så det har blivit en del poäng, men tid för att ”resa upp” de där poängen har det varit dåligt ställt med. Så poängen har så att säga ”legat till sig” och en del av den har nu blivit så gamla att de håller på att gå ut, dvs förfalla. Snål som jag är ville jag därför snarast möjligt boka en bonusresa innan poängen förföll.
Sagt och gjort, jag ringer upp SAS Eurobonus för att se vad som erbjuds. Den vänlige tjäntemannen frågar vart jag vill åka och när. Jag säger ”Rom vore kul”. Han säger ”Ah… det blir nog svårt. Rom (och Phuket) är våra två mest populära resmål för bonusresor. Men jag skall se. Nej, det går inte den helgen, och nog inte någon helg alls inom det närmsta halvåret eller så”. Så jag säger, OK, då får jag kolla vad som finns istället. Nu börjar det ”roliga”. SAS web-plats är en av de sämsta som finns. Den fungerar bara ibland, är otroligt seg och det går inte att söka på det sätt man skulle vilja göra när man är på jakt efter en bonusresa.
Så här skulle jag vilja söka:
”Jag vill boka en bonusresa. Vi är två vuxna och vi kan tänka oss att resa ut ett av följande datum och hem igen ett av följande datum. Vi kan tänka oss att åka från antingen Stockholm eller Köpenhamn och komma tillbaks till ett av dessa ställen. Vad har du att föreslå, med tanke på hur många poäng jag har?”
Men istället får jag söka på ETT utrese- och ETT hem-resedatum. EN ort för utresan och SAMMA ort att komma tillbaks till. Och bara ETT resmål i taget. (Och det finns MASSOR av resmål). OK, så jag börjar att söka: Från Copenhagen on the x:th of May, back on y:th of May. Two persons. Destination: Europe2->Rome. ”Sorry det finns inga platser på utresan”. OK, om jag åker en dag tidigare? Nu måste jag klicka tillbaka två menyer och börja om. 1 minut senare får jag veta att inte heller det är möjligt. Så här håller jag på säkert två gånger fyra timmar innan jag ger upp. Det verkar helt j-a omöjligt att komma till Rom eller några andra intressanta resmål. Bara för skojs skull kollar jag upp Longyearbyen. (Longyearbyen ligger i Svalbard långt upp i norr, utanför norska kusten). Där har nog ingen av mina kompisar varit. DIT kan det ju inte gärna vara fullt. Men jo, det är f-n ta mig fullt så långt in i hösten jag orkar kolla. Frågan är om det någonsin har funnits några bonusplatser dit. Frågan är om inte hela bunusresegrejen är en enda stor bluff?
Nej, det GÅR att åka till Warzava och tillbaks. Det GÅR att åka till London! Yippie! Men där har vi ju varit, och där är ju så himla dyrt.
Efter mycket tråcklande hittar vi så småningom möjligheten att resa ut en söndag och hem en tisdag från Köpenhamn till Rom. Så får det bli!
Nu återstår bara att fixa så att barnen kan komma till sin mor en dag tidigare, att ordna hotell i Rom och i Lund och i Malmö (nej, det finns inga förbindelser med Linköping vare sig med flyg eller tåg som passar till planet från Köpenhamn till Rom), att ordna ledigt på jobbet, att Martha skall flytta ett möte, att….
Måste det vara så här krångligt bara för att det är ”gratis”?